Vem ska besluta om sjukvården?

Min artikel i gårdagens UNT har väckt reaktion. Direkt till mig har dom varit enbart positiva. Bra att någon vågar, skrev någon.

"Nu kom det, det jag väntat på. Frågan om förstatligande av sjukvården har väckts. Bakgrunden är att den är ojämlik. Beroende på var vi bor, och även social tillhörighet, är vården olika ur både kvalitativ och kvantitativ synpunkt.

Från andra håll uttalas krav på förstatligande av skolan. Vården av och boendet för äldre uppvisar stora skillnader mellan olika delar av landet. Vilket parti blir först med att kräva förstatligande av äldrepolitiken? Kanske så småningom kulturpolitiken, inom vilken ojämlikheten är högst påtaglig. Är lösningen minskat lokalt självstyre?

Antalet lagar och förordningar, genom vilka staten ska styra, är stort. Ojämlik sjukvård strider mot, till exempel, Hälso- och sjukvårdslagen. Staten lyckas inte följa upp och utkräva ansvar. Är den staten väl skickad att ta ansvar för driften av sjukvården?

Samtidigt kan, enligt egna iakttagelser och statsvetenskaplig forskning, konstateras att landstingen saknar tydlig politisk styrning. Är statlig drift lösningen? Den stat, som inte är effektiv i sin styrning via lagar och förordningar.  Kanske är det bättre att göra förändringar i landstingen än att ständigt ropa på staten.

Jag vill illustrera vad jag anser behöver förändras, i vårt landsting, genom att utgå från tre olika företeelser.

 Det privata företaget UCC, Uppsala Cancer Clinic

Det privata företaget UCC, Uppsala Cancer Clinic, utför operationer av bukhinnecancer. Företaget är bildat av tidigare anställd vid Akademiska sjukhuset. Vid Akademiska sjukhuset fortsätter man att utföra dessa operationer. Det finns emellertid en spridd uppfattning att UCC: s operationer håller högre kvalitet. Så kan det vara, men det har inte vederlagts av vare sig professionen vid Akademiska sjukhuset eller någon oberoende bedömare. Skillnader i kötid har påvisats till UCC: s fördel och patienter har uttryckt krav på och önskemål om att få bli opererade hos UCC.

Kraven på att landstinget ska finansiera bukhinnecanceroperationer vid UCC har växt sig allt starkare. Efter lång tid har den politiska reaktionen blivit att majoritetens fem landstingsråd träffat överenskommelse om att tillkännage sin uppfattning att Akademiska sjukhuset kan remittera patienter till UCC. Denna uppfattning har inte lett till annat än att Akademiska sjukhuset förklarat att patienter inte kommer att remitteras.

Det var ett uppseendeväckande misstag att ge oss medborgare uppfattningen att tillkännagivandet var att ses som ett beslut. Nämnda grupp landstingsråd är inte ett formellt beslutsorgan. Det vet man vid Akademiska. När sjukhusdirektören informerades hade han anledning tro att viljeinriktningen skulle följas av ett formellt beslut. Att göra politiskt utspel på det sätt som skedde är allvarligt tecken på brist på kunskap om vad politisk styrning är. Oppositionen utnyttjar nu situationen. Men inte heller dess agerande imponerar. Varför reagera först nu?

Vad landstinget måste göra nu är att välja mellan följande:

1.     Hälso- och sjukvårdsstyrelsen tecknar avtal med både styrelsen (Produktionsstyrelsen) för Akademiska sjukhuset och privata företaget UCC. En tredje part måste då fördela patienterna mellan de två vårdgivarna alternativt att, till exempel, kötid får avgöra. (Det är inte rimligt att den ena parten, Akademiska sjukhuset, ska avgöra vilka patienter, som ska hänvisas till den andra.)

2.     Hälso- och sjukvårdsstyrelsen tecknar avtal med endast UCC, vilket innebär att man beslutar att inga bukhinnecanceroperationer ska utföras vid Akademiska sjukhuset

3.     HSS fattar beslut om att bukhinnecanceroperationerna även fortsättningsvis ska utföras vid endast Akademiska sjukhuset och tecknar avtal med dess styrelse

Antal vårdplatser

Inför sommaren skrevs och talades det mycket om att antal vårdplatser vid Akademiska sjukhuset skulle minskas, på grund av personalbrist. När styrelsen för sjukhuset ställdes till svars hänvisades till sjukhusledningen. Det ska vi se mot bakgrund av att de tre huvuduppgifterna för politiken är att besluta om kostnadsram, kvalitet och kvantitet. Politiken abdikerade.

Vad landstinget måste göra nu är att

1.     Frångå styrsystemet beställa – utföra (finns dock endast i teorin).

2.     Inrätta styrelser för Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, Primärvården och Folktandvården

3.     Göra Akademiska till ett bolag med professionell styrelse.

4.     Ålägga styrelser att göra månatliga uppföljningar av mål och ekonomi och  att för varje avvikelse kräva beslut, som leder till balans. Kvalitativa och kvantitativa mål måste väga lika tungt som de ekonomiska målen. Det handlar då om, till exempel, kostnadsminskningar, ändring av mål, begäran om utökad budget och rutinförändringar

 

Landstingsfullmäktiges budgetbeslut

Fram tills för ett par år sedan fördelade landstingsfullmäktige budget på förvaltningar, trots att för fullmäktige finns endast styrelser. Produktionsstyrelsen, som är styrelse för Akademiska, lasarettet i Enköping, Primärvården och Folktandvården ställdes härigenom off – side. Nu erhåller visserligen beställaren HSS en budget, men köper direkt av förvaltningar och sålunda med dessa förvaltningars styrelse på åskådarplats

Vad landstinget måste göra nu (i avvaktan på ovan nämnda organisatoriska förändringar) är att

1.     Fullmäktige fördelar budget på verksamheter (sjukhusvård, primärvård, tandvård och så vidare)

2.     Fullmäktige tilldelar Hälso- och sjukvårdsstyrelsen dessa budgetar

3.     Hälso- och sjukvårdsstyrelsen tecknar avtal med Produktionsstyrelsen och inte med förvaltningar

 Till dessa åtgärder kommer effektiviseringsåtgärder och strukturförändringar med början i den politiska ledningen, som består av inte mindre än tio landstingsråd

 

Harald Nordlund

f.d. kommunalråd, riksdagsledamot och landstingsfullmäktigeledamot"