LSS, en solidaritetsfråga

Pappan till reformen rätt till personlig assistent, Bengt Westerberg kan inte vara nöjd i dag. Neddragningar av stödet ökar ojämlikheten. Visst är det ekonomiska utrymmet begränsat, men i ett solidariskt system är det inte de som har största behoven av stöd, det vill säga solidariska insatser, som ska bland de första känna av en svångrem

FUB:s ordförande:
"Personlig assistent är en viktig insats för att personer med funktionsnedsättningar ska ha möjlighet att leva ett gott liv. En undersökning bland Sveriges kommuner visar att det blir allt vanligare med nerdragningar av assistenstimmar och också med avslag på ansökningar om assistensersättning hos försäkringskassan.  Undersökningen som FUB, föreningen För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, har gjort riktar sig till socialchefer och motsvarande i kommunerna. Resultaten visar att ändrade behovsbedömningar hos försäkringskassans får allvarliga konsekvenser. Av de drygt 200 kommuner som besvarat frågorna så uppger fyra av fem att försäkringskassans striktare bedömning övervältrar ansvaret för personlig assistans från staten till kommunen. Fyra av tio kommuner uppger att de saknar ekonomiska förutsättningar att uppfylla LSS-lagens, Lagen om stöd och service till personer med vissa funktionshinders, syfte. Av de återstående kommunerna uppger fem av tio att de klarar det ekonomiskt, men utan marginaler och endast var tionde kommun anger att de med goda ekonomiska marginaler förmår uppfylla lagens intentioner.  I höstbudgeten bekräftar regeringen bilden och konstaterar att det sedan 2010 har blivit allt vanligare att försäkringskassan beviljar färre assistanstimmar vid omprövningar och att allt fler får sin assistansersättning indragen. Som förklaring till den mer restriktiva bedömningen hänvisar regeringen till försäkringskassans egen analys: Det beror på tydligare riktlinjer för hur handläggarna ska göra bedömningen och på att försäkringskassan drivit flera mål vidare till Högsta förvaltningsdomstolen för att få till stånd prejudicerande domar.

Annons

Annons

Vi menar att mönstret är tydligt. Konsekvent och målmedvetet har staten, både regering och försäkringskassa, tagit initiativ som successivt övervältrar mer och mer av ansvaret för personlig assistans på kommunerna som i sin tur inte anser sig ha ekonomiska resurser att kompensera för statens brister i ansvarstagandet.  Och de som ytterst drabbas är personer med funktionsnedsättningar där tillgång till, eller inte tillgång till, personlig assistans kan spela en livsavgörande roll.
Det hjälper föga att regeringen i höstbudgeten hyllar assistansreformen och säger att den på ett ”avgörande sätt har förbättrat livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning” när den i samma andetag är så tydlig med att ”värna och vårda reformen” är det samma som fortsatt, systematisk åtstramning i behovsbedömningen.
Våra medlemsgruppers vittnesmål borde väga tungt; Personer med utvecklingsstörning som vittnar om konsekvenserna av nerdragna eller uteblivna assistanstimmar. Handläggare och chefer, både i socialtjänsten och på försäkringskassan, som vittnar om att deras högskolekompetens inte tas tillvara och hur arbetsvillkor och regleringar styr behovsbedömningen på ett sätt som gör att intentionerna i LSS-lagstiftningen inte uppfylls.
Våra organisationer har stor samsyn i de här frågorna och gemensamt vill vi driva opinion för bland annat två krav:
Se över LSS-lagen och dess tillämpning! Om det anses förenligt med gällande lag att styra handläggarnas behovsbedömning av personlig assistans på det sätt som görs inom försäkringskassan idag så måste lagtexten ändras så att lagens syfte uppfylls.
Genomför kompetenslyft och behörighetsreglering för LSS-handläggare i kommunerna. Det är hög tid att staten tillför utvecklingsmedel för kompetensutveckling även inom funktionshinderområdet. Tillsammans med behörighetsreglering, med bland annat krav på högskoleutbildning, kan rättssäkerheten och handläggarnas självständighet stärkas. Handläggarna ska ha ett tydligt mandat att på professionell grund bedöma och besluta om insatser i enlighet med LSS-lagens intentioner.
Oavsett om vi har funktionsnedsättningar eller inte så ska vi alla omfattas av grundläggande mänskliga rättigheter. Att förvägra personer med funktionsnedsättningar deras möjlighet till ett aktivt deltagande i samhället är både orimligt och ovärdigt"