Futtig debatt om medlen

Den globala finans- och skuldkrisen är nu inne på sitt sjätte, eller är det sjunde, år. Sverige står fortfarande starkt jämfört med resten av Europa, hör vi ofta. Sveriges offentliga finanser är bland de starkaste i EU. Partierna förefaller vara överens om att den utdragna lågkonjunkturen bör mötas med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt och välfärd med insatser som stöder återhämtningen, samtidigt som hållbara offentliga finanser värnas. Den svenska modellen prisas. Den modell, som bygger på att välfärden utvecklas i samarbete med arbetsmarknadens parter. Men någonstans här upphör åsiktsgemenskapen. Hur skapas drivkrafter för arbete? Vilken roll spelar jobbskatteavdrag och skiktgräns för statlig inkomstskatt? Här är partierna oense. Satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur samt förbättringar av företagens villkor och bostadsmarknadens funktionssätt är viktiga för att öka tillväxten, tycker alla. Men hur når man dit? Den debatten saknas eller är åtminstone fattig. Fördelningspolitiken bör vara inriktad på ökad sysselsättning, bättre utbildning och minskat utanförskap. Även det är man överens om Skillnaderna i fråga om målen är små. Debatten om medlen känns ibland futtig