torsdag 16 januari 2014

Genrep inför valrörelsen

Jag vet inte varför jag har så svårt för demagogi. Jag lyssnade och såg på partiledardebatten i riksdagen i går. Media ger i dag betyg. Min betygsättning överensstämmer dåligt med vad jag hittills läst. Vilka talade om idéer? De få gånger det inträffade uteblev responsen. I stället var det verklighetsbeskrivningar, som orsakade meningsutbyte. Endast en tog upp en sådan ödesfråga som klimatet. Märkligt. Ingen kompletterade sina tal i Åre om mer dödliga vapen med tal om ickevåldsinsatser. Dåligt. Skolan var ett stort ämne i debatten. Det var bra. Utbildning och forskning är förutsättningar för välfärd. Men hur ska skolan styras politiskt? Jo, av staten, tycker ett par tre partier. Men varför förstod jag inte. Den blir mer jämlik är det argument, som framkommit. Hur då? Vad ska staten göra som den inte gör i dag? Det har ingen berättat. Underkänt. Staten var en gång ansvarig för driften av skolorna. Jämlikheten torde inte ha varit bättre då. I dag är staten ansvarig för kontroll och kvalitetsanpassning av friskolorna. Är jämlikheten mellan olika friskolor större än mellan landets kommunalt drivna skolor? Naturligtvis var ekonomin ett stort diskussionsämne. En ekonomi i förfall. En ekonomi, som präglas av ordning och reda. Var finns sanningen? Kan det rent av vara så att det finns inte en enda sanning i fråga om ekonomin? Sextimmars arbetstid kom upp. Det enda jag minns var Hägglunds retoriska fråga om hur vi ska klara oss inom vården när läkare och sjuksköterskor går hem efter sex timmar. Att Jonas Sjöstedt går hem kan vi däremot klara, var en slutsats av Hägglund. Roligt, men kräver att inlägget innehåller seriösa argument. Jag uppfattade dem inte, om dom nu fanns. Det vi såg och hörde i går var nog ett upplägg, som i stort kommer att gälla för valrörelsen. Valet i maj märkte vi emellertid lite av.
Skicka en kommentar