Fusk och solidaritet

Nyligen kunde vi läsa om fusket i forskningen. Vi läser då och då om fusket inom idrotten. Någon har ansett att en viss TV-kanal fuskar med röstningssiffror. Inte skickar man ut en, i och för sig, usel deltagare om man betalat en miljon kronor för dess deltagande. Men så djupt tror jag inte man kan falla. Att vi nästan dagligen luras är en sak, men det finns väl gränser. Eller...?
Varför allt fusk? Svaret torde vara egoism. Sköt dig själv. Bli förmögen som en hockeyspelare eller popartist. Vadå solidaritet? Vad betyder det?
Det här är väl inget vi kan göra något åt. Åtminstone är det inte en politisk fråga.
Jo, det här handlar i högsta grad om politik. Men vilka partier är opinionsbildare?
En sådan organisation som ett politiskt parti, som blivit valorganisation för att skapa karriär för ett antal utvalda personer, kan inte äventyra röster med att tala om solidaritet. Tänk om inte en enda direktör, inte en enda popartist, inte en enda hockeyspelare, inte en enda fotbollsspelare, inte en enda krögare är beredd att rösta på partiet. Vad händer då med några karriärer?