söndag 27 juli 2014

Min artikel i Norrbottens-Kuriren




Patientsäkerhet, inte bara professionens ansvar


Svensk sjukvård kännetecknas av, bland annat, hög kompetens hos personalen och av att vara sjukvårdstekniskt väl utvecklad. Oacceptabla brister finns däremot i fråga om tillgänglighet och, här liksom i många andra länder, i fråga om patientsäkerhet. Sjukvården är, liksom, till exempel, flyget och kärnkraftsverksamheten, en högriskverksamhet. Så länge var tionde patient, som vårdas på sjukhus skadas, kan vi inte vara nöjda. I vårt missnöje är det viktigt att vi har klart för oss att bristerna inte beror på dålig eller slarvig personal utan snarare trots duktig och ansvarskännande personal.
Det är lag på att kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjukvården respektive tandvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Det är också lagkrav på att ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet och främjar kostnadseffektivitet. Ett intressant konstaterande i lagen är att kvalitetsarbetet ska vara väl förankrat bland alla medarbetare i organisationen.

Sjukvårdens tre aktörer, Professionen, Patienterna och Politikerna har var och en sitt ansvar. Sjukvårdspersonalen, professionen, arbetar enträget med att åstadkomma förbättringar. Det handlar om, till exempel, att utveckla ledningssystem, genomföra riskanalyser, företa patientsäkerhetsronder, upprätta avvikelserapporter och föra dialog med patientnämnderna.

Patienten har rätt att få sitt hälsotillstånd beskrivet på ett förståeligt sätt, få information om vilka metoder för undersökning, vård och behandling, som finns, få information om möjligheterna att välja vårdgivare och få information om vad vårdgarantin innebär. Brister i de här avseendena torde alltså inte bero på avsaknad av lagstiftning.
Sveriges kommuner och landsting ger i en folder patienterna tio goda råd. Råden handlar om sådant som att förbereda sig noga inför vårdkontakten, delta i besluten, ställa frågor om fortsatta vården och att lära sig så mycket som möjligt om läkemedlen. Men är detta realistiskt i dag? Jo, där patienten förses med kunskap om sin medicinska status och om sina läkemedel kan patienten bli en del av ett sjukvårdsteam.


Politikerna måste bättre än i dag klara samordningen av patientsäkerhetsarbetet, se till att ha en politisk organisation, som är anpassad till patienternas behov och perspektiv och inte, som så ofta, till byråkratins behov. På landstingsstyrelsernas agenda måste patientsäkerheten vara en stående punkt. Vid varje sammanträde måste styrelsen ställa tre frågor Hur ser det ut i dag? Vilka är problemen? Vilka beslut måste vi nu fatta för att avhjälpa problemen?
Skicka en kommentar