tisdag 16 september 2014

Det behövs både hjärta och hjärna i politiken

Vilka är vindarna i politiken? Jag lyckas lägga märke till varken höger- eller vänstervind.  Vad jag däremot känner är okunnighetsvindar. Jag skräms av vad jag hör i min omgivning och av vad jag tar del av i media. Kunskaperna ser ut att sjunka, inte bara i matematik, utan också i samhällsfrågor. Våra ställningstaganden avgörs av tillfälligheter såsom utfallet i matchen, det vill säga, vem vann debatten. 
Politik är till stor del opinionsbildning, eller bör vara det. Många frågor kräver pedagogiska färdigheter. Härvidlag har det brustit, särskilt i frågan om asyl- och invandringspolitiken. Sverigedemokraternas beskrivning av hur man får pengar över om man säger nej till de människor, som söker skydd i Sverige, och i stället hjälper dem i sina hemländer har många tagit till sig. Man har härigenom kunnat komma från diskussionen om den människosyn, som är partiets. Tanken att öppna sina hjärtan har inte slagit företrädarna för det parti, som vinner på okänslighet och kunskapsbrist.

Mitt eget parti, som har som profilfrågor, främst, utbyggd kärnkraft, NATO-medlemskap, utbildningens betydelse för välfärden, förstatligande av den dagliga driften av skolan och EMU-medlemskap, är inte i takt med tiden. Heder åt ett parti, som inte bara sätter fingret i luften och känner efter vartåt vinden blåser. Partier ska också bilda opinion. Men... då ska man inte vara ledsen över ett dåligt resultat i val. 
De väljare, som har en socialliberal samhällssyn, vill se kampen för de mest utsatta i samhället, för utsatta i andra länder och omtanke om kommande generationer. Man vill se ett socialliberalt parti, som tar kampen för en politik för hållbarhet i flera avseenden. Det handlar om att Sverige ska vara hållbart i socialt hänseende, ekonomiskt hållbart, ekologiskt hållbart och präglas av en ickevåldsideologi. Det står alltför mycket i motsats till förespråkande av utbyggnad av en kärnkraft, som är omöjlig att finansiera och som är farlig och har olösta avfallsproblem. Det står i motsats till att förorda att gå med i en kärnvapenorganisation. Det är också svårt att få förståelse för en tanke att låta staten, som inte lyckas med den uppgift man har att skapa en jämlik skola, ta över den dagliga driften av landets skolor.

Visst kommer Folkpartiet tillbaka som ett tydligt socialliberalt parti. För detta räcker det inte med att bara använda ordet; politiken måste få nytt och också gammalt innehåll. Men det krävs också personer, som är besjälade av idéerna. Det behövs både hjärta och hjärna i politiken. Folkpartiets ledning har inte brist på personer med väl fungerande hjärnor

Skicka en kommentar