måndag 16 mars 2015

Kris eller inte, men Fridolin ingav oro

Är svensk utrikespolitik i kris? Peter Wolodarski frågade i gårdagens DN om hur många kriser svensk utrikespolitik tål.
Vad har egentligen förändrats sedan den förra regeringen satte sin prägel på utrikespolitiken. Som en ganska oinitierad betraktare, som jag, ser det så handlar det om minst fyra förändringar.

Nummer ett: Erkännande av en självständig Palestinsk stat har gjorts från svenska regeringen. Det finns en bred enighet om att om fred ska kunna nås i Mellanöstern måste parterna kunna uppträda på jämställda villkor. Oppositionen anser emellertid att tidpunkten är illa vald. Åtminstone anges detta som anledning till kritik, ty det kan väl inte vara så att man i sak är emot, men anger tidpunkten som felaktig?

Nummer två: Skarp kritik av Saudiarabien, vilken fick följd att planerat tal av Margot Wallström stoppades och Saudiarabiens ambassadör hemkallades. Härtill kommer att avtal mellan Sverige och Saudiarabien i delar, som reglerar vapenexport från Sverige till Saudiarabien kommer att förändras.
Margot Wallström blev förnedrad av Arabförbundet, skriver Peter Wolodarski. Om hon nu blev det, är en sådan förnedring en fjäder i hatten. Skulle hon ha försökt undvika förnedringen? Absolut inte. Men, nej, det är ingen förnedring att bli åthutad av förtryckarregimer

Nummer tre: Nuvarande regeringskoalition har uppträtt utåt med olika budskap. Det faktum att man inom en koalition inte är helt enig är ju ingenting konstigt. Skillnaden från den tidigare koalitionen är att oenigheten nu blivit tydligare. Det sistnämnda tolkas och beskrivs som oskicklighet från nuvarande regerings sida och som en kris i utrikespolitiken.

Nummer fyra: Vi får inte tydligt veta vad uppsägning av avtalet med Saudiarabien betyder. Från att härom dagen ha fått bilden av att fortsättningsvis ingen vapenexport ska ske till att efter gårdagens Agendainslag fått bilden av fortsatt viss vapenexport, dock oklart vilken.

Agendainslaget var märkligt. Blir det stopp för vapenexport var en fråga, som Anna Hedenmo skickligt upprepade. Nja, var svaret. Det är dåligt
Regeringens ställningstaganden i de övriga här nämnda frågorna känns riktiga. Ja, inte bara riktiga i sak utan också bra att signalerna kommer från Sverige. Vi gör vår röst hörd i frågor, som handlar om mänskliga rättigheter. Sveriges röst, en icke vapenskramlande, hörs ute i världen.
Att oenigheten inom regeringen blottats så tydligt kan förvisso ses som oskickligt. Dock finns även en positiv sida av detta. Vi medborgare har fått större, om än liten, insikt i frågan om vapenexport som en följd av de olika signalerna.

Nu har vi anledning att vara oroliga för vad som kommer att ske med vapenhandeln med Saudiarabien. Gustav Fridolin gav beskedet att reglerna nu ska ses över, men ville inte svara på frågan om det blir ett stopp.




Skicka en kommentar