Varför förstatliga?

Läser i Dagens Samhälle om det kommunala självstyret. Fyra lokala politiker framför åsikten att staten styr för mycket. En av dessa är det folkpartistiska kommunalrådet i Örebro, Staffan Werme, för övrigt en socialliberal, som partiet borde använda sig av i många sammanhang.
Jag läser i dag om också att staten bör ta över en stor del av kommunernas ansvar, nämligen skolverksamheten. I en debattartikel, skriven av en folkpartist och en kristdemokrat framförs uppfattningen.
Min reaktion är, i första hand: varför är staten bättre på att bedriva verksamhet än vad kommunerna är? Jo, säger artikelförfattarna, vi får då en över landet likvärdig skola. Nästa tanke som infinner sig: är det rimligt att innehållet och kvaliteten i äldrepolitiken varierar? Borde inte alla ha rätt till samma kvalitativa nivå? Bör därför staten ta över ansvaret för äldrepolitiken? Är det rimligt att inte alla har lika tillgång till kultur? Bör staten ta över ansvaret för all kulturpolitik?
Kanske är det så att den vanliga reaktionen hos oss politiker, när brister uppstår, att söka lösningen i organisatoriska förändringar, när problemet egentligen är att vi inte förmår styra, att vi inte hittar styrinstrumenten. Dessa tillkortakommanden gäller i högsta grad även staten. När kommunen inte förmår styra omorganiserar man, när staten inte förmår styra lagstiftar man.