Alliansen och konservatismen

”Konservatismens återkomst” skriver UNT på ledarplats i dag. Intressant artikel, som oftast på den platsen i tidningen. Den handlar om Göran Hägglunds positionering av KD i sitt almedalstal. Det vore väl positivt om vi åter kan börja se ideologi hos de politiska partierna. Jag befarar dock att Hägglunds tal om konsten och könsneutrala lekar i förskolan är samma sorts försöksballonger som vi sett stiga mot skyn vid flera tillfällen de senaste åren och så småningom försvinna ur synhåll, oftast beroende på att ballongerna spruckit. Jag beklagar för att jag tycker det vore bra med ideologisk profilering, inte för att jag samtycker, något jag verkligen inte gör, utan för att den ger liv åt politiken.
”Frågan är om det är värt att riskera alliansens friktionsfria regeringssamarbete?”, avslutas artikeln. Men vänta nu. Är det inte politikens innehåll, som är det viktiga? Inte kan väl en allians, som för en konservativ och osolidarisk politik, stöttas av en borgerlig vänster. OK för en allians, men den ska föra en socialliberal politik.