Men, glöm inte den sociala fostran

Visst är det glädjande att det från politiskt håll talas allt oftare om skolans uppgift som kunskapsförmedlare: Kunskap är viktig ur flera olika aspekter. Kunskap är nödvändig för att kunna fatta beslut för framtiden, kunskap är en jämlikhetsfråga och kunskap ger konkurrenskraft. För att elever ska kunna tillägna sig kunskap och för att lärare ska kunna på ett bra sätt förmedla kunskap måste ett antal villkor vara uppfyllda. Hit hör, till exempel, stabila sociala förhållanden. Men, tycks debatten nu spåra in på, det är inte skolans uppgift att tillse att sådana råder. Kanske det, men om nu den som har ansvaret misslyckas med sin uppgift, ska skolan bortse från det? Det får inte bli en fråga om antingen eller utan både och. Visst måste skolan ha som uppgift att bidra till social fostran. Det är märkligt att vi har så svårt att se sambanden. Under socialdemokratiskt styre har kunskap nedvärderats, bra att ändring nu kommer. Dock får vi akta oss för att slå ut elever, som av sociala orsaker hämmas.
Staten torde inte vara duktigare på att driva verksamheter än vad kommuner är. Jag tror, tvärtom. Dock har staten en politisk uppgift att styra. Det kan ske på olika sätt, främst med pengar och annan form av lagstiftning. En politik för tydligare styrning och uppföljning efterlyses.