Mest om Samuelsson

Inte sällan känner jag hopp när jag läser debattartiklar i min dagstidning. I går en artikel av Liberala studenters i Uppsala ordförande som skriver att regeringen måste ta chansen att nu under Sveriges ordförandeskap minska risken för kärnvapenspridning i världen.

Mats Odell ska nu ta landshövdingen och förra miljöpartispråkröret Marianne Samuelsson i örat. Jag vill inte att det sker bokstavligt. Inga misstag ska orsaka våld. Men jag hoppas att inställningen: ”Vi kan inte bara ha människor som vandrar på stranden. Det kan man ju inte överleva på.”, leder till att man ser till att Samuelsson får göra något annat än att vara landshövding.
Landshövding Samuelsson försvaras av, bland andra, förre landshövdingen Adelsohn. Cyniskt och okunnigt gör han jämförelse mellan ärendet om byggande på strand på Gotland och ett utskänkningsärende i Stockholm. Skönt att i dag kunna konstatera att det finns någon landshövding med större känsla för natur än förra miljöpartispråkröret Samuelsson har, nämligen Björn Eriksson, som sagt, bland annat, ”Man kan inte i myndighetsutövning göra skillnad mellan individer, rik eller fattig.” Nu väntar jag på att Uppsala läns landshövding, som inte brukar akta sig för att tycka till, ska kritisera Samuelsson och tala om, inte bara det korrupta i hennes agerande, utan också upplysa om varför vi har de strandskyddsbestämmelser vi har.
Förutom att landshövding Samuelsson är okunnig om och ointresserad av naturfrågor har hon dålig känsla för språket. Hon har talat om att Volvochefen vill göra åtgärder. Hur gör man en åtgärd? I ordet åtgärd ligger väl en form av ordet göra. Men detta dock en petitess med tanke på fadäsen i sakfrågan.
Förresten är det kanske fånigt att reagera på stavnings- och andra språkfel, alldenstund man själv gör sig skyldig då och då. Spelar det någon roll att man, som UNT häromdagen, skriver hetsk fast ordet stavas hätsk?

Det som i gårdagens tidning berör mig starkast är Maria Ripenbergs artikel ”Om piskandet ändå upphörde…” Den tar upp de vidriga förhållandena i Sudan. Främst kvinnor och barn har en svår situation. Piskandet av kvinnor är ett av brotten mot mänskliga rättigheter. Vi kan göra en insats för dessa kvinnor och barn genom att oftare än vi gör fördöma våld och nämna, bland andra, Sudan som avskräckande exempel.