tisdag 4 augusti 2009

Skitigt på Akademiska sjukhuset

I idrottsvärlden är idrottarens kropp någonting annat än personen själv. Kanske måste det vara så för att prestera på världsnivå. ”Jag tror det kommer att gå bra, för kroppen känns bra nu” ”Jag tror inte att min kropp klarar av det”, sa en viss trestegshoppare i går. Sälla heter det att jag inte är tillräckligt stark, eller jag är inte bättre än så här. Hänger det samman med den negativa attityd många har. Alla meningar inleds med ”nej”. ”Hur var loppet?”, frågar journalisten. ”Nä, det här var det bästa i år.” Är Du fortfarande skadad? Nä, ja det gör väldigt ont.

Ur språkpolisens register: I en artikel ”Yoga i tropisk hetta” heter det: ”Den här gången lyckas jag nästan andas med hela tiden under den inledande andningsövningen.” Hur gick det, undrar jag nu. Han lyckades nästan andas. Nåja, visst förstår jag att journalisten menade ”.. nästan hela tiden..” Men varför skrev hon inte det?

Publiciteten kring urusel städning på Akademiska sjukhuset fortsätter. Det är bra, men jag skäms för att vara landstingspolitiker. Ännu ett bevis på att det finns stora brister i den politiska styrningen. Som ordförande i länets patientnämnd anser jag det vara helt oacceptabelt. Man måste väl kunna säga upp ett avtal, som inte efterlevs. I sjukvården blir man allt bättre på att se till att desinficera händer och ha kläder, som så lite som möjligt för bakterier vidare. Men ren smuts på golv och toaletter negligeras.
Skicka en kommentar