Utbilda politiker

Artikel med den här som bas, men mycket nedkortad var införd i Dagens Samhälle i torsdags

Två politiker: Ni ursäktar väl att jag dansar tango i stället för foxtrot?
Spelar ingen roll, själv dansar jag vals.

När jag håller min föreläsning om politisk styrning är inte politiker i majoritet.
Politiker klagar dock ofta över att tjänstemän har alltför stor makt. En annan klagan från politikerhåll handlar om upplevelsen av att vara endast knapptryckare. Missnöjet med politikerrollen är stort och ändå är man inte beredda att göra något åt problemet. Den uppgivenhet som finns hos vissa politiker är förvånande; man har ju makten och borde kunna använda den för att lösa problemen. I stället fortsätter man att sammanträda, utan att styra.
Om inte politikerna ser till att styra blir följden att tjänstemännen blir tvungna att alltmer ta på sig styrrollen, vare sig man vill eller inte. Det är ju politikerna medborgarna kan ställa till svars.
En inte ovanlig uppfattning bland politiker är att tillkomsten av nya politiska grupper och organ ökar graden av demokrati. Detta kan möjligen gälla under förutsättning att de nya uppdragen kommer att innehas av personer utan tidigare uppdrag. De nya uppdragen ges emellertid, nästan undantagslöst, till personer, som redan finns i systemet. Någon breddning eller fördjupning av demokratin åstadkoms inte med detta, utan endast att några politiker får fler uppdrag. Nya organ kan rent av medföra försämrad politisk styrning eftersom dess tillkomst kan öka osäkerheten om var ansvaret ligger. Omvänt kan alltså, i många fall, gälla att minskat antal politiker är bra för demokratin.
Antalet partimedlemmar har minskat kraftigt, valdeltagandet tenderar att sjunka och förtroendet för de politiska institutionerna är lägre än på länge. Samtidigt kan konstateras att intresset för politik bland allmänheten inte minskar. De politiska partierna lyckas alltså inte fånga upp intresset för samhällsfrågor. En förklaring till detta misslyckande kan troligen sökas i de förändringar som skett i fråga om tillkomsten av nya opinionspåverkande kanaler. Nu räcker det inte med att göra vissa justeringar i organisationsskisserna. En radikal förändring av synen på vad som är politik måste åstadkommas, utveckla personvalssystemet med mindre styrning från partiet av den enskilde politikerns åsikter och inför helt nya former för möte med människor; allmänheten går inte till ett traditionellt möte, alltså måste politikerna gå till allmänheten. Ge medlemmarna i partierna mer att säga till om. Varför en begränsande representativ demokrati om det är möjligt att ha direktdemokrati?
Finns då denna insikt hos politikerna? Mitt svar är nej. Det finns enligt min mening två alternativa vägar för att skapa insikt. Låt det politiska systemet hamna i en ännu djupare kris, än för närvarande; en kris som får utgöra väckarklocka. Eller starta en landsomfattande fortbildning av dagens politiker. Jag förordar det andra alternativet
Det är inte organisationsförändringar som är lösningen. Det är den politiska styrningen som måste bli tydligare och det demokratiska inflytandet bättre. Vilka organ måste finnas för att åstadkomma detta? Svaret på den frågan kan ju i många fall bli färre politiska organ och lägre antal politiker. Man kan definitivt inte göra som en mig närstående politisk organisation gör, nämligen ersätta nämndansvar med förvaltningsansvar. En fullmäktigeförsamling har inga förvaltningar och kan sålunda inte fördela budget på förvaltning. Gör man så har man från politikerhåll abdikerat
Ansvaret för solidariskt finansierad verksamhet åvilar ytterst politiker på EU-nivå, nationell nivå, i landsting och kommuner. Den som däremot bedriver en viss verksamhet kan vara i ett fall ett kooperativ, i ett annat fall ett företag och i ett tredje landsting eller kommun. Att utföraren behöver ha en styrelse måste väl ses som en självklarhet, för att dels ta ansvar för överenskommelsen med den ”beställande” politiska nivån, dels tillgodose krav på lokalt inflytande. Dock är det inte självklart att dessa styrelser ska bestå av personer rekryterade av de politiska partierna. I en produktionsstyrelse är mer fråga om professionalitet. Politiker utformar politiken och professionen ”utförandet”.