Varken upphandling eller leka affär internt

Det är ett stort ansvar man tar på sig när man i offentliga sektorn fattar beslut för medborgarnas räkning. Man använder pengar, som medborgarna skrapat ihop. Det är viktigt att man strävar efter så effektiv användning av medlen som är möjlig. Sökande efter även andra utförare av service än landstinget eller kommunen måste ses som något naturligt. Hur ska man annars få kvalitet och effektivitet prövade. Men då måste man också när man uttryckker kvalitets- och kostnadskrav veta vad man vill kräva och kunna formulera dessa. Tyvärr är exemplen på att man inte klarar att teckna tydliga avtal många. Sätt stopp för upphandlingar tills man klarar att teckna avtal. Men se till att skaffa den kompetens som krävs.
Det är nu inte säkert att den av offentliga sektorn utförda servicen alltid är ett bättre alternativ. I även en beställa-utföraorganisation måste man kunna teckna avtal. Om en landstingsutförare, till exempel, planerar förändringar i en primärvård måste ju detta rimligen kunna grundas på avtalen. Att den för utförandet ansvariga politiska organisationen vill efterhöra beställarens synpunkter visar hur olämplig den här leken med beställare och utförare är.
Så länge man inte klarar att teckna avtal och man inte ser vilka de politiska uppgifterna är ska man inte upphandla tjänster och inte heller leka affär med en beställar- respektive utförardel i sin organisation.