Besk medicin

Smaken på medicin har inte förändrats nämnvärt. När jag läser om ordinationen i dag i kommuner och landsting kan jag inte låta bli att återge en ledare i Upsala Nya Tidning 25 maj 1991.
"                               Nordlunds recept
Kommunalvalet närmar sig nu snabbt med de krav valrörelsen ställer på politikerna av löften för framtiden. Men det finns viktigare saker att ta itu med och frågor, som pockar på svar redan i dag. Politikerna i Uppsala kommun måste ställa sig följande två spörsmål: Vilken är den politikst centrala frågan i Uppsala i dag? Finns det något problem som är överordnat andra problem? Det borde vara självklart att svaret i båda fallen är kommunens urusla ekonomi.
I stället har fokus ställts in på huruvida det nya bokföringssystemet är bra (den politiska majoriteten) eller fördöljande (kommunrevisorerna och den politiska oppositionen). Enligt de gamla bestämmelsena närmar sig det kommunala underskottet raskt en halv miljard kronor medan det enligt de nya är avsevärt mindre (men då inte jämfört med resultaten från tidigare år).
Genom att ställa frågan på det sättet missar man dock poängen: det påminner om samma futila tankeexercis som grubblandet över hönan eller ägget.Faktum kvarstår dock att Uppsala kommuns ekonomi är helt under isen. Det centrala är inte att diskutera valet av redovisningsmetod, som innebär att flytta omkring olika poster, utan vad som kan och bör göras för att få kommunens ekonomi påfötter (igen). Det ärdetta och ingenting annat som är politikernas uppgift. Och skyldighet.
Det är dags att politikerna tar tag i tyglarna och stoppar den skenande häst som kommunens ekonomi mest påminner om. Därvid har folkpartiets Harald Nordlund visat vägen genom att i går föreslå en rad förändringar av kommunens verksamhet i syfte dels att minska underskottet, dels att få bukt med de faktorer som genererar dem.

För att snabbt få ned underskottet vill folkpartiet liberalerna sälja ut en delfasta tillgångar, vilket är den enda väg som står till buds (en kraftig skattehöjning är av flera skäl inte något alternativ). Men långt viktigare för framtiden är den omprövning av kommunala arbetsformer som förordas. Såväl styrnings- som strukturförändringar aviseras.Och det är ställt utom allt tvivel att båda greppen behövs för att kunna hålla hårdare i tyglarna.
Politiska nämnder och styrelser föreslås minska i antal och den centrala byråkratin skärs ned medan entreprenörer och konkurrens i stället på allvar ska göra entré i den kommunala sfären. Andra förslag är att minska personaltätheten inom förskolan och  för den delen även en satsning på personalkooperativ inom barnomsorgen. Ett resultat av att kommunens anställda kommer att minska med 300-400 personer under de kommande 3-4 åren.
Det är ett delvis beskt recept som Nordlund skrivit för att rädda den kommunala ekonomin, delvis är det åtgärder som ändock borde ha vidtagits.  Och ändå är det nog bara en början på den förnyelse av den kommunala sektorn som väntar. Men den som tror att det finns något alternativ till att banta, skära och effektivisera bedrar sig (eller i förekommande fall) väljarna."