Sätt som mål 500 vargar

Rovdjursfrågan har sedan länge varit en omdebatterad och kontroversiell fråga i vårt land. De fem stora rovdjursarterna, björn, varg, lo, järv och kungsörn - har under lång tid varit utsatta för en omfattande jakt och förföljelse. Under olika perioder har det funnits så få individer av varje rovdjursart att det förelegat en överhängande risk att de helt skulle försvinna ur den svenska faunan. Genom olika typer av åtgärder, t.ex. fridlysning, har stammarna av åtminstone björn, lo och varg kunnat växa.
Debatten om rovdjurspolitiken - främst vargen - handlar om en klassiskt liberal och frisinnad fråga - naturvården. Det är mycket viktigt att vi skapar en helhetssyn vad gäller synen på rovdjur. För socialliberala miljövänner är debatten oerhört angelägen och viktig. Allt sedan liberaler och frisinnade startade Naturskyddsföreningen och formulerade en naturvårdspolitik har förvaltarskapstanken, idén att vi människor inte har rätt att förbruka naturmiljö utan ett ansvar att förvalta den för kommande generationer, varit en utgångspunkt för liberal miljöpolitik.

Vi socialliberaler ska kompromisslöst arbeta för att bevara den biologiska mångfalden. För oss socialliberaler är bevarandet och utökandet av den biologiska mångfalden en central utgångspunkt. Att bevara och skydda den biologiska mångfalden kan handla om att skydda skog i naturreservat och nationalparker, eller om att skydda de fyra orörda norrlandsälvarna och andra hotade älvsträckor. Det handlar likaså om att skydda de stora rovdjursarterna björn, varg, lo, järv och kungsörn från utrotning. Det mest brännande nu är frågan om vargen. Anledningen till detta är delvis att det är vargen som löper störst risk att utrotas, men också att vargen kanske är det rovdjur som förorsakar störst rädsla hos människor.

På den norra delen av jordklotet delar miljontals människor livsrum med rovdjur. Möten mellan rovdjur och människor sker utan att det leder till incidenter. Den grundläggande inställningen hos många människor är att rovdjuren utgör en central och viktig plats i vår svenska fauna. Intresset för våra stora rovdjursarter har likaså ökat under den senaste tiden. Detta märks inte minst i de antal rovdjurscentra som etablerats i Sverige på några platser där rovdjuren finns.

Men rovdjuren förorsakar även rädsla hos många människor, rädsla för den egna säkerheten och för barnens. Detta gäller i synnerhet varg och björn.

Oavsett vilken inställning den enskilde individen har, anser jag att det är självklart att denna rädsla måste bemötas med respekt och tas på största allvar. Det är därför av avgörande betydelse att vi finner lämpliga metoder för att hantera detta. Erfarenheter från, bland annat, Orsa viltvårdscentrum visar tydligt att ökad information och kunskap om rovdjuren förbättrar möjligheterna för rovdjur och människor att leva i mer fredlig samexistens.
Att vargen dock kan döda människor är belagt och ingenting som kan bestridas. Viktigt att påpeka är dock att inga dödsfall i modern tid har ägt rum i Sverige. Förr uppehöll sig vargar tämligen nära människor eftersom de i stor utsträckning levde på boskap då brist på vilda bytesdjur ofta var stor.