Död hand över Årike Fyris

Lägg inte en död hand över Årike Fyris. Detta område är ur många aspekter unikt och måste hållas levande och därför ges ett starkt skydd. Frågan om ingrepp i området diskuteras nu livligt och motståndet mot viss exploatering förefaller vara starkt. Med Årike Fyris menas området från Kungsängsbron till Flottsund med ån, åsen och en hel del skog, åker och ängar.
Men varför är det så viktigt att inte lägga en död hand över detta område eller delar av området? Argumenten är många, men kan sammanfattas med att det är unikt med ett stadsnära område med så stora natur-, kultur- och miljövärden, det har stor betydelse för kulturarvet och det är ett ovärderligt rekreationsområde. Området är förknippat med både trivsel och bevarandet av biologisk mångfald och är viktigt för folkhälsan. Jag vet av erfarenhet att det är lockande att genom ingrepp av olika slag skapa en bild av att vara näringslivsvänlig. Dock tror jag att man underskattar betydelsen långsiktigt av en framsynt miljöpolitiks betydelse i marknadsföringen av kommunen.

Natur kan skyddas på flera olika sätt, såsom i form av nationalpark, naturreservat, Natura 2000, markägares frivilliga åtaganden och strandskydd. Stadsnära värdefullt område kan efter ansökan hos regeringen klassas som nationalstadspark. I början av nittiotalet prövades den möjligheten, men avvisades av en knapp majoritet.

De politiska beslut, som tas nu kan få konsekvenser för tusentals år framåt. Det politiska ansvaret omfattar inte bara infrastruktur och byggenskap utan också att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer. Det handlar om förvaltarskap, ett socialliberalt honnörsord.