måndag 16 juli 2012

Avsnitt 9 ur Politik på Gott och Ont


Jag medger att det i nedanstående artikel finns ett stänk av ironi. Jag skrev den år 2000.

Bra början för bättre demokrati


”VI MÅSTE HA en vision om en vital, fungerande demokrati” skrev Lars Leijonborg nyligen i Dagens Nyheter.

Det är bra att folkpartiet tagit initiativet i debatten om demokratins problem.

Lars har pekat på främst tre faktorer, som kan medverka till att undvika den politikens kris vi ser början till. Det handlar om blåklintskampanjen, om IT och om vårt valsystem.

DN-artikeln avslutas med ett konstaterande att putsningar på ytan inte lär räcka för att återupprätta en vital svensk demokrati.

Jag delar den uppfattningen. Men i pågående debatt är det fråga om putsningar.

Men alla stenar behöver bytas.

Så djup är politikens kris.

IT måste utvecklas och utnyttjas.

Nätverk kan skapas och omröstningar genomföras. Möjligheterna är stora för att IT skall bli ett värdefullt instrument för politisk kommunikation.

Den andra stenen, skilda och spridda valdagar är en idé som jag hoppas folkpartiet driver vidare.

Blåklintskampanjen då? Vad är nytt i denna? Lars och Marit åker på turné. Men det har väl partiledare alltid gjort. Vad den kampanjen måste handla om är att vi många folkpartister förändrar vår roll från att vara ”systemets” representanter till att vara medborgarnas ombud. Vi alla måste ständigt ”blåklintskampanja”.

Uppgifterna blir då att anslå medel, det vill säga budget, fastställa mål, följa upp och utvärdera och slutligen utkräva ansvar eller utkrävas ansvar av. Direkta verksamheter som utförs i så kallad egen regi, det vill säga av kommunen själv, behöver inga politiker i ledningen, lika lite som upphandlad verksamhet.

I min vision utför kommuner, och den offentliga sektorn som helhet, mycket lite i egen regi.

 Jag tror att de politiska partierna först sedan den fullständiga krisen är ett faktum kommer att ersättas av andra former av politiska partier. Men det är inte vi politiker som styr den här utvecklingen, eftersom vi inte har insikten om allvaret i dagens politiska kris.

Partiarbetet måste också förändras. Vi ägnar alltför mycket tid åt att i små grupper sammanträda med varandra. Folkpartiet måste gå före och helt lösa upp nuvarande partiorganisation. Tillåt att organisationen ser olika ut i olika delar av landet.

Tillåt t.ex. Uppsala län att bilda socialliberala miljöpartiet eller folkpartiet i Falun bilda kulturpartiet liberalerna.

Även i fråga om nomineringar måste radikala förändringar göras. F.n. kräver vi att för att få representera partiet i ett beslutsorgan måste man ”ha varit med länge”. Varför är det så? Hur skall vi få in nytänkande i politiken med en sådan ordning? I kommande nomineringar måste vi vara beredda att på listor placera ett antal personer vars meriter är att vara både nya och kompetenta.

Är partiledningen redo för den här debatten?




Skicka en kommentar