Nu är det så dags att varna för katastrofen

Det har varit de tvåhögerpartiernas, Moderaterna och Centern, politik att det skall finnas en generell rätt att bygga på mark nära stränder och vattendrag. Detta står i klar kontrast till de socialliberala tankarna att man inte skall kunna köpa sig rätten till att bo vackert, och hindra andra från samma rättighet. En uppfattning, som Folkpartiet tidigare hävdat starkt. Man menar att en generösare tillämpning av strandskyddslagen skulle göra Sverige mer attraktivt för turister och göra en bygd mer levande. I detta sammanhang är det väsentligt att tänka på hur stor del av landets totala strandsträcka som är exploaterbar. Även reglermagasin och lerslättsjöar har stränder, som dock står skyddade av sig själva.

En skärpt kontroll av dispensgivningen är nödvändig eftersom det också av rent praktiska skäl är omöjligt att tidsmässigt följa upp dispensansöknigarna. Samtidigt som runt storstäder redan totalexploaterade stränder riskerar att drabbas av översvämningar, försäkringskostnader, kommunala och andra samhällskostnader och privata kostnader har allemansrätten satts ur spel. På grund av resursbrist hade Naturvårdsverket för något år sedan överklagat endast i 37 fall av 10.500 givna dispenser. Vid dispensgivningen, säger Naturvårdsverket, tillämpas inte gällande lagstiftning. Strandskyddet är främst tänkt som ett skydd mot att allemansrätten skall urholkas.
Nu får vi varje år se hur översvämningsskador uppstår och kostnadstäckning krävs.

När ska vi lära oss? Vi blundar när miljön skadas och ropar på hjälp när katastrofen kommer. Är vi människor egentligen särskilt kloka?