Ont om ledare

Bra debattartikel i Upsala Nya Tidnig i dag. Artikeln tar upp ett resonemang om skillnaden mellan chefskap och ledarskap. Visst är det som artikeln säger: "En chef är inte alltid en ledare". Det finns alltför många chefer och alltför få ledare. Jo, det har jag sett på nära håll. Så blir det om ledare utses på det sätt som är det vanliga. En duktig sakkunnig ges företräde vid tillsättning av ledare. Nu avser jag kommunala sektorn. Alltför lite omsorg läggs på att på olika sätt finna ledaregenskaper. "Den offentliga verksamhetens organisation är inga demokratier." Nej, men offentlig verksamhet sker i demokratisk form. I den finns ett politiskt ledarskap. Artikeln tar inte upp denna, kanske ännu viktigare, aspekt. Bristen på ledarskap i den offentliga organisationen kan knappast hävas om det inte finns ett bra politiskt ledarskap. Forskning visar, till exempel, att landstingen har en dålig, ja nästan total frånvaro av, politisk styrning. Det är här man måste börja. Men hur kan nuvarande system där karriärambition är den främsta meriten vid val av politisk ledare förändras? Jag är pessimistisk. Ett första steg måste dock utgöras av krav på att genomgå en viss utbildning i politisk styrning, för att kunna tilldelas ett politiskt uppdrag. Observera att jag skriver tilldelas. Partierna talar dock om att få ett uppdrag.