torsdag 20 september 2012

Avsnitt 60 ur Politik på Gott och Ont


ÄLDREPOLITIK

På nationaldagen gjordes i medierna jämförelser med andra länder i flera avseenden. Människor på gatan intervjuades. Frågan om vad skillnaderna mellan norrmän och svenskar beror på upprepas gång på gång. De flesta som intervjuas passar på att säga att Sverige, trots allt, är ett bra land att leva i. Jag instämmer.
Utöver att visa sammanhållning tycker jag vi ska använda vår nationaldag till att prata om behovet av mer av internationell solidaritet, solidaritet med de som stretat för att göra Sverige till ett bra land att leva i och solidaritet med de, som ska ta över det Sverige för vilket vi nu har ett förvaltarskap.
I dagens språkbruk associeras äldre människor med improduktivitet och behov av hjälp. Faktum är ju emellertid att de flesta 80- åringar i dagens Sverige sköter sig själva. Detta faktum och förhållandet att många äldre med behov av stöd i form av till exempel särskilt boende inte får tillgång till sådant är frågor jag hoppas få möjlighet att fortsätta att tala om i olika sammanhang. Vi behöver en äldrepolitik. Den behövs för att inlemma äldrepolitiken ur ett livsloppsperspektiv i andra politikområden. 
De flesta äldre har ett gott liv, men på tok för många har det inte alls bra. Men nog måste vi väl kunna råda bot på bristerna i omsorgen om ensamma äldre och sjuka äldre. Det är nog sant att vi har en sjukvård som kvalitetsmässigt är kanske bäst i världen. Men det är ju så svårt att snabbt komma i kontakt med denna vård. Kö på telefonen, kö för att få komma på besök hos läkaren och kö för att få bli opererad. Många äldre är isolerade och otrygga. Det finns inte tillräckligt med äldreboenden, hemtjänstpersonalen har inte den tid som behövs för att bidra till de äldres trygghet och det är alltför många olika personer som kommer hem till dem.
Nu måste vi sluta vela kring dom här frågorna. Säg nu som det är, resurserna är för små. Jo, jag vet. Det går att göra mer i fråga om att andra än kommunen får driva verksamheter, minska byråkratin, öka personalens inflytande och så vidare. Men större andel av skatteintäkterna måste få gå till våra äldre. Dom flesta tycker nog så. Men när beskeden om att resurserna till vissa andra sektorer måste minskas, då hör vi ett ramaskri. Och ansvariga politiker fortsätter att låtsas som om alla sektorer kan få ökade resurser. Visst diskriminerar vi äldre människor, men varför har det blivit så? När partierna ställer samman sina listor inför val är sällan erfarenhet ett kriterium. Pliktskyldigast placeras någon enstaka äldre person en bit ner. Omkring 22 % av ungdomarna anser att äldre är underrepresenterade i svensk politik medan 68 % av äldre har den uppfattningen. Klart är att andelen pensionärer i olika valda församlingar är mycket lägre än deras andel av valmanskåren. Även gruppen unga är underrepresenterade.
Denna skillnad i fråga om hur verkligheten uppfattas tillsammans med en negativ attityd till äldre människor torde vara huvudförklaringar till äldres underrepresentation. Det finns tyvärr tecken som tyder på att åldersgruppers skillnader i synen på äldre kan leda till något man kan kalla generationsmotsättningar. Partierna måste ändra sina egna arbetsformer. Se till att arbeta utifrån en uppdelning på intresseområden i stället för som ofta gäller generationsuppdelning.
Skicka en kommentar