Avsnitt 56 ur Politik på Gott och Ont

Socialliberalt alternativ i sjukvården (En reaktion på en s – v - mp-artikel) av mig och Sigbritt Dahlberg i Enköping

MÅNGORDIG och innehållslös. Så måste artikeln av majoriteten i landstinget karaktäriseras. På åtta rader beskriver man sin sjukvårdspolitik. I övrigt är det en massa ord om vad man inte vill.

I artikeln beskrivs vad majoriteten vill men inte lyckats genomföra efter att ha haft ansvaret i elva års tid, till exempel mer solidaritet, mer långsiktig hållbarhet och mer gemenskap och stöd till individen. Behoven av förbättringar är många, vilket vi är de första att instämma i.

Vi lusläser artikeln för att finna förslag, idéer och visioner eller åtminstone något av detta. Allt vi hittar är att man säger sig ha en insikt om att hälso- och sjukvård är den viktigaste delen i välfärden, att den måste få kosta och att den ska vara tillgänglig på lika villkor för alla. Hela artikeln i övrigt är en beskrivning av det amerikanska system som man jämför moderaternas politik med.

Men det finns ett socialliberalt alternativ, som innebär mer solidaritet, mer långsiktighet, mer gemenskap för och stöd till individen och bättre tillgänglighet. Eftersom den viktiga del av välfärden som sjukvården utgör, för närvarande har stora brister krävs en radikalt annorlunda politik än dagens.

Vi socialliberaler kommer, när vi får det politiska ansvaret, att verka för att antalet husläkare utökas kraftigt. Det är inte rimligt att resurser vid Akademiska sjukhuset används för det som är primärvårdens uppgifter på grund av att väntetiden till primärvården är för lång. Vårdgarantins nationella löfte, som innebär bl.a. tid hos husläkare samma dag vid akuta sjukdomar, tid hos husläkare inom en vecka vid oprioriterade sjukdomar och behandling inom tre månader efter att beslut om behandling fattats, måste uppfyllas. Vårdgarantin ska också gälla över landstingsgränserna.

Många som fått del av sjukvårdens insatser öser med rätta lovord över personalen för det sätt man tagits om hand på. En ständigt utvecklad personalpolitik är därför nödvändig för att ta vara på personalen. Vi vill visa större tilltro till och lyhördhet inför professionen. Den socialliberala sjukvårdspolitiken innebär att kostnaderna för vård och omsorg ska täckas av skatteinkomster och frågan om vad som är kvalitet ska bestämmas politiskt och demokratiskt. Vem som utför vården blir då en fråga om valmöjlighet och effektivitet. Vi vill tydliggöra politiken till att handla om resurser, kvalitet, uppföljning och ansvarsutkrävande. De politiska besluten och det lokala inflytandet måste flyttas närmare verksamheterna genom att Enköpings lasarett får en egen utförarstyrelse liksom primärvården i alla länsdelar.

Dagens problem i sjukvården är inte ekonomiska utan organisatoriska.