Upp och ner i opinionsundersökningarna

Vi är bara halvvägs in i mandatperioden. Partiernas agerande verkar utgå från en valrörelsestrategi i meningen att vad man säger och gör syftar till att värva röster i kommande val. Men är inte det en viktig uppgift för partierna? Är det inte viktigt att sträva efter att genom ökad storlek öka möjligheten att få genomslag för sin politik? Jo, men hur hållbart är det? Och vilken politik är det man strävar efter att få genomföra?
Alliansen ser ut att vara fast besluten att fortsätta att uppträda som ett parti med, med enstaka fråga som profil för respektive litet parti. På oppositionssidan tycks man anse att tre partier ska redovisa hela sin politik och först efter valet får regeringskonstellationen ta form, en inställning som framstår som självklar. Den är självklar ur demokratisk synpunkt, men den är självklar även ur synpunkten att de tre knappast kan bilda regering ens vid erhållen majoritet. Att Socialdemokraterna skulle bilda regering med Vänsterpartiet torde vara uteslutet.
Klokast och mest hederligt vore att Alliansen ser sig som den koalition man är vars uppgift är att genomföra en gemensam regeringspolitik, men att frågan om regeringsbildning efter nästa val måste avgöras av väljarna.

"Det går upp och det går ner", är en vanlig kommentar från partiledare, vars parti har dåliga siffror i en opinionsundersökning. Och så är det ju. Särskilt för partier, som gått med på att sudda ut sin profil. Man blir beroende av dagsfrågor och oväntade händelser.
Färska siffror ger anledning till att tala om katastrofläge för tre allianspartier. Fortsätter detta kan vi kanske få se Centern ändra strategi och politik radikalt. Kanske ser partiet sig tvunget att bryta sig ur Alliansen? Eller är dess högerinriktning så fast att det inte är möjligt. Gäller samma för Folkpartiet? Jo, i ännu högre grad. Där  finns, förutom den fasta bindningen till Moderaterna, ett känslomässigt avståndstagande från Socialdemokraterna. Om inte detta fanns skulle vi kunna få se en  intressant socialliberal samverkan uppstå. Tyvärr gör Folkpartiets ledning allt för att hålla den dörren stängd, vilket kan visa sig bli ödesdigert för partiet och bli en förlust för politikens inriktning i Sverige.