Avsnitt 70 ur Politik på Gott och Ont

Svenska Naturskyddsföreningen intervjuade medan jag var riksdagsledamot representant för varje riksdagsparti. Det här är intervjun med mig. Generellt har intresset för miljöfrågorna minskat den senaste mandatperioden. De var viktigare före 1998. Över tid ökar uppmärksamheten när något speciellt händer, som älvstrider eller säldöd. Politikerna följer opinionen. Utvecklingen har varit densamma i folkpartiet. Det hänger inte bara samman med den allmänna trenden, utan också med förändringar inom riksdagsgruppen. Några intresserade försvann i valet 1998 och under den senaste mandatperioden har Harald Nordlund varit nästan ensam om att bevaka miljöfrågor. Han har större förhoppningar inför den kommande mandatperioden eftersom tre nya miljöintresserade riksdagsledamöter har valts in i riksdagen. Miljöfrågorna är beroende av enskilda ledamöters personliga engagemang. Miljöfrågor borde vara centrala om man ser till socialliberalismens ideologi om solidaritet med kommande generationer. Harald Nordlund tror att han är överens med andra folkpartister om ideologin - men att bland annat partiledningen har för dålig kunskap. De har uppfattningen att problemen inte är så stora och att miljöpolitiken "rullar på". Övriga borgerliga partier är urusla på att driva miljöfrågor. Harald Nordlund är inte förvånad över att intresset är så litet bland moderaterna och kristdemokraterna. Men att centern agerat som det gjort är han besviken på. Han tycker att centern har prioriterat ner miljöfrågorna under senare år. Han har oftare varit på samma sida som "vänstern" i miljöfrågorna i utskottet än med de borgerliga. Ett problem är att miljöpartiet har gått in i frågorna på en allt för detaljerad nivå (till exempel när det gäller enskilda kemikalier), där politiker inte ska lägga sig i. Förändringar i mediernas intresse är en viktig orsak till att miljöfrågorna har tappat. Medierna intresserar sig mindre för miljö. Det är svårt att få in debattartiklar. Den ekonomiska krisen har knappast påverkat miljöfrågorna i riksdagen. EU-medlemskapet borde ha betytt ett ökat intresse för miljöfrågorna. Frågorna finns fortfarande kvar i Sverige, även om besluten tas i Bryssel. De stora utmaningarna finns kvar att debattera. Miljöpartiet har å ena sidan bidragit till att fokusera på miljöfrågorna. Å andra sidan finns en risk att andra partier "lämnar över" miljöfrågorna till miljöpartiet. Övriga partier har kanske tagit ett större ansvar om inte miljöpartiet funnits i riksdagen. En ytterligare anledning till det minskade intresset för miljöfrågor är när riksdagsbesluten skulle implementeras ute i landet har man misslyckats med att motivera och engagera medborgarna. Exempelvis har sophantering blivit något som ålagts folk utan att de förstått vitsen. Intresset för miljöfrågor är svalt. Man vinner inga väljare på att profilera sig på miljön. Om partiledarna vore övertygade om miljöfrågornas vikt skulle de prata mer om dem. Harald Nordlunds syn är att miljö är en grundläggande ideologisk fråga. Men internt i folkpartiet framförs åsikten att miljöfrågorna är på väg att lösas. En orsak till detta är de rådgivare som partiledarna har omkring sig dagligen - de kan för lite om miljö. En annan viktig faktor är lobbying. Det är viktigt att träffa företrädare för olika intressen, men man måste ta i beaktande att industrin, näringslivet och lantbruket är mycket starkare än miljöorganisationerna. Så det gäller att skaffa information och motinformation. Miljöfrågorna har blivit mer generella och mer meningsfulla. Förr handlade det om konkreta, mindre problem som vilka älvar som skulle byggas ut. Nu gäller det överlevnadsfrågor som klimatet, den biologisk mångfalden och det öppna landskapet. Det är bättre nu. En positiv sak i folkpartiet är det nya miljöprogrammet, som har en tydlig ideologisk profil. De viktigaste frågorna för folkpartiet har varit klimatet, den biologiska mångfalden och det öppna landskapet, alltså samma frågor som Harald Nordlund nämner som viktiga över huvud taget. Folkpartiets gröna profil har i stor utsträckning berott på Harald Nordlunds arbete. Han har inte upplevt det som att partiet sett hans engagemang på det området som en tillgång. Beträffande kärnkraft och trafik finns olika tolkningar internt av skrivningarna i folkpartiets miljöprogram.