Farligt läge för enfrågepartier

Dagens SIFO om partisympatierna kan tolkas så att partiledardebatten var positiv för Alliansen. Förändringarna ser ut att ha skett inom blocken. Det som överraskar mig är att Centern inte fick utdelning av bra debattinsats av Annie Lööf och att KD inte tycks ha drabbats av medioker insats av Göran Hägglund.
Det är förvisso även andra faktorer, som påverkar opinionen. Men innehållet i politiken uppvisar knappt märkbara skillnader. Då är partiföreträdarnas skicklighet och personlighet av stor betydelse.

Enfrågepartier lever emellertid farligt. Lyckas annat parti ta över initiativet i ett partis enda fråga kan en riksdagsrepresentation vara ett minne blott. För vägen tillbaka till ideologin är ofta lång.
Mest farligt är det för ett enfrågeparti, som inte har någon ideologi att falla tillbaka på eller där ideologin är densamma som "enfrågan"

Välfärdsfrågorna torde vara förklaringen till glappet mellan vad media kallar blocken. Att tala om två block i dag är emellertid inte korrekt alldenstund oppositionen går fram som fyra självständiga partier.
Har välfärden försämrats? Om detta tvistar man. Medias fokusering på avvikelser har sannolikt haft betydelse för vår uppfattning. Men hur ser verkligheten ut? Svaret på den frågan kommer partierna att ägna stor kraft åt ge. Avgörande blir trovärdigheten i dessa svar, ty att det blir fråga om mer än ett svar kan vi utgå från