fredag 15 november 2013

Omorganisation räcker inte

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över


Mycket behöver förändras inom sjukvårdspolitiken, men när jag läser nedanstående artikel inser jag att förändringar har åstadkommits

Artikeln var publicerad 4 april 2005

Uppsala läns landsting går årligen med ett stort underskott, trots att landstingsskatten höjts regelbundet. Pengarna som ska gå till sjukvården räcker inte och människorna får inte den vård de behöver.

Detta konstateras år efter år men inget synligt händer annat än att man organiserar om med hopp om att det ska bli bättre, vilket tyvärr sällan händer.

Vårdresurserna ska finnas nära patienterna. Vad menar vi med det? Till exempel att låta lasarettet i Enköping få en egen styrelse med ansvar för utförandet och som finns nära verksamheterna och kommuninvånarna. Det ska vara en styrelse som känner till vad som händer i närområdet och som lätt kan omfördela resurserna dit där de bäst behövs.

Det finns en oro att närsjukvården ska försämras och att all sjukvård koncentreras till Uppsala och Akademiska sjukhuset. Till Enköping flyttar nästan 500 personer varje år och tillsammans med Håbo kommun bor ungefär 55 000 personer i södra länsdelen. De litar på att de kan få vård på Enköpings lasarett. Därför är det viktigt att Enköpings lasarett och även sjukvården i norra länsdelen får finnas kvar och utvecklas i takt med de befolkningsförändringar som sker där.

Det handlar också om att primärsjukvården, husläkaren, ska vara lättillgänglig och kunna ta emot sina patienter helst samma dag som man ringer.

En inte alltför djärv gissning är att ju snabbare människor får vård desto kortare blir sjukskrivningar och bortavaro från arbeten. Det är i sin tur positivt för både människors privata och för samhällets ekonomi. En viss omfördelning av resurser från Akademiska sjukhuset till primärvården är bra för medborgarna i Uppsala län och innebär att vi utnyttjar skatteintäkterna mer effektivt.

Bristerna i sjukvården handlar även om den politiska styrningen. Det recept som ideligen skrivs ut är omorganisation. Nu styrs landstinget genom vad som benämns beställar-utförarorganisation.

Emellertid finns sådana brister att man funnit anledning att ånyo göra en översyn av formerna för den politiska styrningen. Vi anser att det är motiverat att göra förändringar. Men starta inte en omfattande omorganisationsprocess utan fokusera på problemet, att tydliggöra uppdelningen mellan politik och profession.

Vi politiker ska lyssna på dem som kan verksamheterna, utforma politiken, lämna till de anställda att sköta verksamheten och göra justeringar när indikatorer visar att målen inte uppfylls.

För att åstadkomma den här attitydförändringen måste vi få ny politisk ledning.

Harald Nordlund

landstingsledamot (fp)

Sigbritt Dahlberg

landstingsledamot (fp)

UNT 4/4 2005



--------------------------------------------------------------------------------



Skicka en kommentar