Tillbaka till socialliberalismen - platsen står ju tom

Ju äldre man blir desto mer konservativ blir man, är en vanlig uppfattning. Sant, eller inte, men den stämmer inte in på mig. Jag känner respekt för, men inte befryndigad med, en värdekonservativ inställning, eftersom den har ett inslag av gemensamt ansvar. Den så kallade nyliberalismen står för någonting annat, med egoismen som mest framträdande kännetecken . Jag kan inte heller förlika mig med socialismens grupptänkande och uppifrånbetraktande när politiken utformas. Individen som en unik varelse ges inte det utrymme, som bidrar till att utveckla individen, utan ses som en kugge i ett partimaskineri.

Den liberalism som utvecklats till dagens socialliberalism kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik, utbildningens och forskningens betydelse för vårt lands välfärd och en reglerad marknadsekonomi. Socialliberaler vill se förändringar, som följer av öppen reflektion och av dialog.

Positionen den borgerliga vänstern lämnade folkpartiet successivt efter westerbergepoken. Min förhoppning är att den positionen ska återtas. Platsen står ju nämligen tom.

Märkligt att partistyrelsen inte såg eller ville se detta. 

Jag är dock övertygad om att efter årets usla valresultat för Folkpartiet kraven på en återgång till socialliberalismen kommer att växa sig starka.