"Det glömda Sverige" finns fortfarande

I slutet av 1930-talet gav Bertil Ohlin den fjärdedel av befolkningen, som inte fått del av den standardhöjning övriga fått, benämningen "Det glömda Sverige". Dit räknades , till exempel, handikappade personer, småbrukare, många hantverkare, hemarbetande och, inte minst, pensionärer.
Att benämningen knappast lever kvar i den politiska retoriken kan förklaras på olika sätt. En kan vara att standardökningen och försäkringssystemen gjort benämningen inadekvat, eller att vi inte har glömda. En annan kan vara att inget parti bryr sig om att föra glömdas talan, för att man gjort bedömningen att frågorna inte är röstvinnande.
Vi har fortfarande glömda i betydelsen att ett solidariskt synsätt kräver insatser från offentlig sektor. Det finns fortfarande människor, som behöver stöd för att kunna skapa sig en välfärd. Våra gemensamma insatser, vårt gemensamma ansvarstagande, en solidarisk politik har dock ändrat karaktär. Men nu, liksom på 30 - talet, är förutsättningarna för många äldre små. Nu liksom då, kanske rent av i ökad utsträckning, far många barn och ungdomar illa.
Politiken har varit ointresserad av att ta itu med våldsutvecklingen. Till dagens glömda hör alla de som utsätts för våld av olika slag.
De socialliberala utmaningarna är flera. Det är den utmaning vi måste anta. Vi måste anta den även om det sker utan stöd från andra partier. Solidaritet kan inte kompromissas bort. Ingen taburett har högre värde än värdet av att ta kampen för "Det glömda Sverige".