Kärnkraftsbeslutet kräver ökad satsning på alternativ

Ett historiskt beslut kallas det. Beslutet att medge fortsatt utbyggnad av kärnkraften har i media framställts som ett beslut att börja bygga. Det är ju emellertid inte riksdagen, som bygger utan kärnkraftsindustrin. Av jublet från det hållet att döma kommer man dock att starta. När är nu oklart.
Alla partier är ense om att vi måste utveckla de enrgislag, som bygger på förnybara bränslen. Några partier anser att den utvecklingen inte kan gå så snabbt att vi kan låta bli att bygga ut kärnkraften, andra anser att effektivisering och målmedveten satsning på alternativ onödiggör kärnkraftsutbyggnad.
Till de saker jag inte förstår hör: Det tar åtminstone femton år tills vi har nya reaktorer igång. Men var det inte under de närmaste femton till tjugo åren vi måste ha nya kärnkraftverk eftersom det tar den här tiden att få fram alternativ? Jo, jag skrev att jag inte förstår. För om jag förstått rätt måste ju en del av riksdagens majoritet ha ändrat uppfattning och nu anse att en omfattande kärnkraft behövs på mycket längre sikt än tjugo år.
Viktigt att göra klart är emellertid att om nya reaktorer byggs får dessa uppföras endast på platser där det redan finns kärnkraftverk i drift, det vill säga i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn. Totalt ska det inte få finnas fler än dagens tio reaktorer. Förbudet mot ny kärnkraft upphävs den 1 januari 2011 Riksdagen tydliggör också att staten inte ska få subventionera nya kärnkraftssatsningar.

Något som riksdagen inte har tagit ställning till och inte ska göra är lönsamheten. Däremot krävs nu förstärkta insatser för att få fram de alternativa energislagen, eftersom beslutet om kärnkraftsutbyggnad rimligen inverkar hämmande på utvecklandet av alternativen. Kanske visar det sig att lönsamheten i kärnkraften blir så dålig att utbyggnad inte kommer till stånd. Regeringen ska inte lägga sig i den frågan, men måste ha en beredskap. Själv tror jag att det finns bara en realistisk väg att gå. Den hållbara vägen med förnybara bränslen.