Väktare i skolan och slutförvar

Visst kan det vara så att genom att uppmärksamma ett enskilt problem man medverkar till att göra det till ett generellt problem. Är det dessutom så att det finns krafter, som vill utnyttja problemet i vissa syften finns anledning att fundera över hur det enskilda problemet ska hanteras. I sådana fall måste opinionsbildning gå före populism

Nu finns väktare på en gymnasieskola i Uppsala. Den händelse med grov misshandel, som gjort väktare nödvändig, måste vi se som ett generellt problem och arbeta med problemet utifrån ett sådant synsätt. Våldet måste bekämpas med en ickevåldsideologi. För att sprida en sådan måste vi i förskola och skola ha på dagordning och schema ämnet livskunskap. Användande av våld är ett bevis på brist på kunskap och insikt om hur vi får ett samhälle att hålla ihop. Nu måste vi få politiker på olika nivåer att börja agera. Vi ska inte acceptera att våra politiska representanter förordar våld i konfliktlösningar, vi ska kräva att man ser till att skol- och utbildningspolitik handlar om väsentligheter och inte pseudofrågor. Jag förväntar mig initiativ från utbildningsdepartementet om införande av ämnet livskunskap i all utbildning.

"Vi har den kunskap vi behöver". SKB lämnar nu in ansökan om slutförvar. Sådana som jag, med bristande kunskaper om tekniken med slutförvar, styrs av känslor. Min känsla handlar om rädsla. Inte för egen del utan för vilka problem vi lämnar till kommande generationer. Kan vi förutse problemen? Kan vi ta oss rätten att skapa famtida risker? Avfallsproblemet måste självklart lösas eftersom vi har avfallet,men kan vi kanske begränsa problemet i stället för att förstora det? Vi är ju alternativen på spåret. Om alla krafter går samman för alternativa lösningar finner vi demäven på kort sikt. Att vi gör det på lång sikt har väl ändå stått klart länge.