Oroande om styrningen av landsting

Statsvetenskaplig forskning visar att styrningen av landstingen har mycket stora brister. Men det är inte bara forskning, som ger stöd för att uttrycka oro. Erfarenheten skrämmer i än högre grad. I teorin gäller att landstinget styrs av politiker med förvaltningar som nödvändiga verktyg. I vårt landsting gäller motsatsen. Politiker är några som man måste "se till att få med sig".
Jag var i går på en utbildning för förtroendevalda. Ingen förändring kan skönjas. Här undervisas politiker i, till exempel, hur budgetprocessen drivs. Processen är nästan uteslutande en tjänstemannauppgift i vilken man vid några tillfällen har politikersamråd, det vill säga man beskriver för landstingsråden vad man kommer att presemtera. Budgeten fördelas sedan på förvaltningar. Jo, det är sant, landstingsfullmäktige fördelar budget till förvaltningar. Nämnder och styrelser har då att förhålla sig till dessa förvaltningabudgetar. Är det någon som är förvånad över att styrningen är dålig? Och ledande politiker förmår inte påverka denna ordning. Eller är det så illa att man tror att man styr?
Ett positivt tecken fanns, ska sägas. En i landstingspolitiken ny politiker, men med lång kommunalpolitisk erfarenhet, ställde fråga om nämndernas medverkan i budgetprocessen.
Den 22 mars kommer jag att hålla ett anförande om politisk styrning. Att ta xempel från vårt landsting på brister kan knappast undvikas.