Hela tretton procent

Den senaste opinionsundersökningen gällande partisympatier har gett upphov till en del märkliga analyser i media. Dels uttrycks förvåning över att de tre små i den så kallade Alliansen får minskat stöd, dels pläderas för nödvändigheten av att nu dessa tre profilerar sig. Men fortfarande stödjer cirka tretton procent tre partier, som anpassat sig till en politik dikterad av ett stort parti. Ingenstans har jah sett någon fundera kring om det inte var det här som var meningen. Allians före ett val betyder ju att man tonar ner skillnaderna. Hur kan man då bli förvånad när effetkten blir den avsedda? Alternativet är att partierna före val profilerar sig i förhållande till andra. Om inte ett parti når egen majoritet bildar man en koalition. Dess sammansättning och inriktning avgörs då av väljarnas besked i valet. Skillnaden är stor. Framför allt är det senare mer demokratiskt.

I går var jag i Sala och inför nästan hundra åhörare talade om patientsäkerhet. Intresset var mycket stort och än en gång tydliggjordes behovet av att få ut information om patienters möjligheter att påverka.

I en artikel i dagens UNT läser vi om hur dokumentation vid datorn stjäl tid från både läkares och sjuksköterskas tid med patienter och lärares med elever. Åter ett politiskt problem. Alltför många politiker tror att beslut om viss uppföljning åstadkommer måluppfyllelse. Det är ju den politiska behandlingen av uppföljningen, som kan få effekt, men sådan finns knappast. Minska dokumentationen och intensifiera politiska behandlingen av den kunskap uppföljningen ger.