Vinteren

Ur En förnyad och tillökt Bonde-Practica läser jag:
Den fjerde Tid är Vinteren, som är kall och våt, då växer den fucktighet i Menniskan, som kallas Phlegma. Uti denna Tid äro hete Tinggode at bruka, och hvad är kryddat med Örter, man äter och drickerdå mer än om Sommaren, då är magan hetast och Maten förfves och smältes bäst, Foglar och Villebrå äro då gode at bruka, man må väl bruka läkedom och låta åderslå.
Menniskan är skapad af fyra Elementer, Jord, Vatn, Väder och Eld, hvilken ibland desse fyra hon hafver mäst af, derefter får hon sin egenteliga Natur.
Af Jorden, som är kall och torr, blifver Melancholicus, tung och Jordachtig, liknas vid Höstens och Jordens Natur.
Af Vatnet är Menniskan kall och våt, hvit Färga Phlegmatius, liknas vid Vattsens och Vintrens Natur.
Af Väduren är hon varm och röd dejelig, Sanguineus liknas vid Våren och Vädurens Natur.
Af Elden är hon het och torr blyacktig, Cholericus, liknas vid Sommarens och Eldens Natur.