måndag 27 augusti 2012

Avsnitt 38 ur Politik på Gottoch Ont

Kapitel 5 MEDIA Om pressen lärde jag mig i statskunskapen att en bra press är en press, som utnyttjar friheten att berätta alla slags nyheter och uttrycka alla slags meningar genom att hålla medborgarna väl underrättade om vad som sker i deras eget samhälle och i världen och dessutom driver en debatt i syfte att förbättra samhället. Detta borde gälla och gäller även flera andra medier. De svenska tidningar jag läser har trevlig utformning med snygg typografi. Kvalitetsmässigt kan jag inte göra någon internationell jämförelse, men en subjektiv bedömning är att svenska pressen håller hög klass. Skulle dock vilja läsa mer av analyser av vad som sker bakom det som synes ske. På debattsidorna skulle jag vilja se artiklar av även oss vanliga medborgare och inte bara de mest kända politikerna. Själv har jag dock behandlats med respekt av medierna. Min egen morgontidning håller en förhållandevis hög klass. Klara försämringar har emellertid tyvärr skett i fråga om vården av vårt språk och bevakningen av den lokala och regionala politiken. Mitt intryck är att delar av pressen missbrukar friheten. Det missbruk, som får mig att reagera starkast är vad jag vill kalla löpsedelsmetoden. Den handlar om att formulera löpsedlar så att tankarna förs i en riktning, som inte har täckning av texten i tidningen, men utan att löpsedelns text kan rubriceras som lögn. Metoden tillämpas mest strikt av ett par dagstidningar. Pressen har spelat en viktig roll i fråga om även språkets utveckling och om språkvård. I takt med att tidningarna avskaffar korrekturläsningen försämras språket. Huruvida journalisternas kunskaper i svenska språket minskat och därmed påverkat språket i negativ riktning är inte möjligt för mig att bedöma, men utesluter jag inte. Vad har missen med arbetsmiljöplan för arbetet med Göran Perssons nya villa med inrikespolitik att göra? Visst ska media kritiskt granska politik och politiker, men utnyttjandet av detta misstag säger mer om de media som gör det än om den som begått misstaget. I en debatt talade Persson om det gröna folkhemmet. Var finns återgivandet och granskningen av det uttalandet? Var i media finns beskrivningen av den kamp, som förs om starkare skydd för våra stränder, var finns ambitionen att minska avfall och åstadkomma ett fungerande kretslopp där inte produktionen av sopor stimuleras? Och var finns de radikala greppen för bevarandet av den biologiska mångfalden? Dom finns över huvud taget inte, eftersom den här sortens nyheter inte säljer. En löpsedel upptog, hela löpsedeln, nyheten att Zlatan avvärjt bråk mellan två landslagsspelare. Av mera seriösa reportage att döma var det sannolikt inte sant. Någon dag innan kunde man på löpsedeln läsa om någon som förstorat sina bröst. Jag inser att det finns även annat att läsa om inuti dessa tidningar, men förstår ändå inte varför vi köper dem. I nyhetssändningar upptas tid med att rapportera om att någon svensk som arbetar i Kanada som ishockeyspelare passat pucken till en annan person, som sedan gjorde mål. Jag är mycket intresserad av idrott, men tycker att det borde finnas gränser… Metoden för att få sälja tidningarna är oförskämd. Visst kan vi få ändring, men då måste vi tydligt kräva det. Men min upplevelse är att man inte bara hänger ut personer. Man även skyddar. Det som i ena fallet basuneras ut och framställs som skandal förtigs i det andra. Tobleronemisstaget framstår som en bagatell, inte värd att nämna, i jämförelse med vissa andra fasoner, som rimligen är kända för media. Men den tidning, som har medverkat till att placera en gloria på ett huvud har svårt att låta glorian falla. Varför har jag en morgontidning? Inte för att informera mig. Det kan jag ju numera göra på annat sätt. Svaret är väl vanan. Vanan att inleda dagen med tidningsläsning. Dessutom gillar jag att delta i den politiska debatten, vilket min lokaltidning är en bra kanal för. Men trots missnöje med media är det viktigt att rätten att agera på ett sätt, som vi alla inte alltid förstår, försvaras. Lika viktig är min rätt att ha synpunkter på att en viss politiker hängs ut, flera dagar i rad, i ortens tidning, för underlåtenhet att betala sina egna räkningar i tid, och att en annan politikers enorma slöseri med statens pengar inte nämns med en rad i samma tidning. Det är dock vi tidningsköpare, som styr. Så länge vi efterfrågar skräp kommer skräp att produceras. Det gäller inte bara i fråga om sopförbränning. ”En tidning är ett vandringsbibliotek med högt blodtryck”(Arthur Baer)
Skicka en kommentar