Kastade aldrig ut någon TV - apparat

Kanske är det ironi. Alltnog finns läsare, som i dag ser en känd musiker hyllas för att han aldrig kastat ut någon TV från ett hotellrum. Han har aldrig slagit sönder ett hotellrum och han har inte grälat offentligt i samband med skilsmässa. I en liten tidningsartikel sker denna glorifiering. Vilken fin människa, han har aldrig slagit sönder ett hotellrum. Visst kan han vara en fin människa, men absolut inte av nämnda skäl. Hur har vi hamnat i detta svart- eller vittänkande om människor? Vissa, beroende på, till exempel, att man är politiker eller direktör, talar vi gärna illa om utan att alls känna personerna. Andra helgonförklarar vi beroende på vad man sysslar med. Vilken roll spelar media i denna schablonisering och vad beror på att vi inte förmår se igenom, många gånger, tunna skal. En fundering en vacker lördag morgon, en morgon, som ger hopp om mycken utevistelse.