Avsnitt 72 ur Politik på Gott och Ont

Ideologiska hot mot natur och miljö En annan artikel av mig och Sten Jonsson, publicerad i Upsala Nya Tidning MÅNGA MÄNNISKOR, däribland många politiker, tycks anse att miljöproblemen är, i stort sett, lösta. Tydligast framträder den synen på den politiska högerkanten. Med högerkanten menar vi moderater och kristdemokrater men också en del socialdemokrater och folkpartister. Centern intar en egendomlig position i det man rider på att massmedia envist kallar centern ett grönt parti. I politiska ställningstaganden ställer sig centern dock sällan på naturens sida utan lierar sig med högerkrafterna. Det är stor skillnad mellan partiprogram och tillämpad realpolitik. Kontrasten till den socialliberala politik som vi ansluter oss till och som syftar till att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer är tydlig. Vi anser att hoten mot natur och miljö är, fortfarande, överhängande. Hoppet till att de ideella krafterna i andra organisationer än de politiska blir effektivare lobbyister och att man lyckas överföra mer kunskap till och ställa större krav på politiker på alla nivåer. En hållbar utveckling får inte ha bara de närmaste mandatperioderna som tidshorisont. Den kräver som vision ett förvaltarskap för årtusenden framöver. I vår lista över de allvarligaste hoten ligger som nr 1 Hotet mot klimatet. De utsläpp av koldioxid och flera andra gaser som bevisligen är delförklaringar till förändringar av vårt klimat, och som vi nu ser början av, måste radikalt reduceras. Det tycks vara kunskapen härom som saknas eller så är det ett uttryck för förakt för kunskapen när högt uppsatta politiker högljutt protesterar mot t.ex. införande av trängselavgifter för bilar i en storstad utan att vilja ange alternativ; attityden ” Det är nog inte så farligt” lyser igenom, ”Det är nog helt naturliga fluktuationer”. Var finns de långsiktigt hållbara visionerna i de politiska programmen? Till råga på allt backas denna osolidariska syn upp av en del av media. När kunde vi läsa i någon dagstidning om krav på framtagande av alternativa drivmedel? Hot nr 2 heter Otillräckligt skydd för skog som naturresurs. Förre och nyss bortgångne miljöministern Kjell Larsson lyckades, med hjälp av folkpartiet, genomdriva beslut om ökade avsättningar av skogsmark. Det målet hotas nu av att bli ersatt med ett lägre efter effektiv lobbying från kortsiktigt ekonomiska intressen, med stöd från de två högerpartierna och centern. Vi anser att målet uttryckt i areal bör ersättas av ett mål som anger att all skogsmark som bör ha ett starkt skydd ska ges sådant. Det är grundförutsättningen för att vi skall kunna ge våra efterkommande samma naturrikedomar som vi en gång ärvde. Biologiska mångfalden i havet minskar, hot nr 3. Nonchalerandet av detta problem är upprörande. Ett färskt exempel är EU; s strävanden att få bort olja från de spanska stränderna genom att ändra dispergensen hos oljan och få den att sjunka till bottnen. Tala om bottennotering. Utvecklingen för bestånden av t.ex. torsk och hummer följs noga men vad som händer med matfiskens föda är ointressant. Radikala åtgärder krävs för att få stopp på eländet. Inför obligatoriska miljölotsar, höj straffen för den här typen av miljöbrott och inför starkare skydd för särskilt känsliga havsområden, oavsett vad kortsiktiga ekonomiska intressen tycker. Även biologiska mångfalden i våtmarker är utsatt för hot; hot nr 4. Biologisk mångfald är inte synonymt med förekomst av stort antal arter. Även i artfattiga områden finns behov av att skydda den globala artmångfalden. Sålunda är det viktigt att myrar skyddas. Våtmarkskonventionen måste få en bättre efterlevnad än f.n. genom att vägar, täkter och utdikning förläggs till andra områden. Brytning av torv för bränsleändamål måste begränsas och föregås av omfattande konsekvensstudier. I den nyligen presenterade torvutredningen klassas torv som ”långsamt förnybar”, vilket tolkas synonymt med icke-fossilt, och sålunda får förbli CO2-skattefritt. Vi anser att torv vid användning som bränsle ska klassas som ”icke-förnybar” och därför beläggas med CO2-skatt. Det tar tusentals år att odla fram ny brytbar bränntorv. Återigen en konflikt med kortsiktiga ekonomiska intressen. Rovdjursfrågan är mer infekterad än de flesta andra natur- och miljöfrågor, vilket medfört att den föder mer av politisk populism ; hot nr 5. Skyddet av våra rovdjur handlar om människans ansvar att förvalta. Ett beslut om att avliva ett rovdjur måste föregås av inte bara studium av stammens storlek utan också av dess genetiska status. Har det gått lång tid sedan ett tillskott i arvsmassan skett måste hänsyn tas till detta. Spridning av ”nytt blod” är viktig för artens fortlevnad. Medeltida skräck och amsagor har manats fram av populistiska agitatorer. Rovdjuren är dock och förblir en nödvändig del av vår nordiska fauna. Beroende på populationens ringa storlek är varje enskild individ i det svensk-norska beståndet genetiskt värdefull och en förutsättning för att vi skall kunna bevara vår del av den biologiska mångfalden. Allemansrätten är en unik svensk företeelse, som vi med rätta är stolta över. Men är den på väg att upphävas? Hot nr 6: Vi har en lagstiftning som reglerar t.ex. skyddet av våra stränder. Den hundrametersgräns som gäller generellt i landet kan lokalt utökas till upp till tre hundra meter. Lokalt och regionalt kan beslutas om dispens från reglerna, och dispenserna kan överklagas hos Naturvårdsverket. De beviljade dispensernas antal är uppe i över tio tusen. Vi anser att strandskyddet måste skärpas och allemansrätten värnas. Fri tillgång till frisk luft, rent vatten och naturupplevelser är grunden för folkhälsa och välfärd och en medborgerlig rättighet. Lunds naturvetenskapliga museer bjuds ut till Danmark. Hotet mot de nationella museerna är hot nr 7. Museerna är ovärderliga kunskapsbanker och bildningscentra men vårt eget land ser ut att sakna intresse för att behålla dessa nationalegendomar. Vi vill i första hand att regeringen ändrar kostnadsbilden för museerna. Lokalkostnaderna är opåverkbara och upptar allt större del av driftbudgetarna. Museernas betydelse för forskning och undervisning är ett regeringens ansvar såväl nationellt som i det internationella vetenskapliga samarbetet. Det är en ynkedom att vår tid inte prioriterar kunskap och kvalitet också i kulturbyggnader som museer. Spridning av gifter och biologiska kontrollorganismer i nationalparker och naturreservat är hot nr 8. Det finns många exempel på hur man struntar i internationella konventioners mål för naturens överlevnad. Ett exempel är när massmedia beskriver mygginvasioner som ett hot mot människors överlevnad och därmed initierar bekämpning av mygglarver i och kring de reservat måste i viss utsträckning bevaras. Ett nytt synsätt på människans plats i ekosystemen som skall skydda naturen. Det borde vara en självklarhet att det ska vara förbjudet att sprida gifter i nationalparker och naturreservat. Vi trivs bäst i öppna landskap. Men landskapet är hotat, hot nr 9. Det öppna landskapet har med trivsel att göra, men handlar i lika hög grad om bevarandet av biologisk mångfald. Kraftfulla insatser är nödvändiga för att öka arealen av skyddade ängs- och hagmarker liksom andra kulturmarker inom de stora jordbruksområdena. Jordbruket har härvid en avgörande roll. EU: s jordbrukspolitik måste avvecklas och ersättas av ett mera begränsat stöd till enbart de jordbruk och skogsbruk som bevarar den biologiska mångfalden och vårdar kulturlandskapet. För oss socialliberaler, till skillnad från högerpartierna och centern, är det viktigt att kraven på miljöhänsyn i jordbruket blir tydligare. För den biologiska mångfalden viktiga delar av kulturlandskapet är även kraftledningsgator, grusgropar och gamla gravfält. Till och med dessa miljöer måste baseras på kunskap. Vad Sverige och världen behöver är ett socialt ansvar för den natur vi alla är beroende av. Alternativet är en fantasivärldens Aniara.