Avsnitt 73 ur Politik på Gott och Ont

Jag, Sten Jonsson, Staffan Werme och Bo Thunberg försökte få Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet att intressera sig för den här uppmaningen till socialliberal miljöoffensiv, tyvärr utan framgång. Dags för socialliberal miljöoffensiv NÅGRA AV DE MÖJLIGA förklaringarna till att miljöfrågorna har halkat allt längre ner på partiernas prioriteringslistor ligger i de allt mer komplexa problemen, en allt mer egocentrerad västvärld och insikten om att lösningen på många miljöproblem ligger i beslut som påverkar vår vardag. Det är inte politiskt comme il faut att begära förändrade resvanor, andra inköpsmönster eller nya matvaror i en värld där omedelbar behovstillfredsställelse och kortsiktig ekonomisk tillväxt är ledande samhällsutvecklingsfaktorer För oss som liberaler är detta ett bekymmer. Vi ser behovet av ekonomisk tillväxt som en central del i våra strävanden att minska de sociala klyftorna i samhället, lokalt och globalt. Vi ser behoven av att stärka individens rättigheter i en värld där kollektivismen fortfarande har ett alldeles för starkt grepp om människor. Men vi ser också en värld där vårt sätt att leva riskerar kommande generationers livschanser. Och inte bara det. Redan idag skapar miljöproblemen lidande, sjukdom och död för främst fattiga världen över. Samtidigt ökar försäkringsbolagens utgifter för miljörelaterade händelser med miljardbelopp. I detta läge står västvärldens politiker mest handlingsförlamade. Inte förrän man lämnat den politiska arenan, som USA: s vicepresident Al Gore, kan man med kraft engagera sig i problematiken. Annars handlar både den nationella och den europeiska miljöpolitiken mest om spelteoretiska förhandlingar för att få andra att betala så mycket som möjligt av den nota som någon gång ska betalas. I ett sådant perspektiv borde en liberal miljöoffensiv vara naturlig. Det har alltid varit vårt uppdrag att slåss för en bred och djup demokrati. Det har alltid varit vårt uppdrag att slåss för en öppen värld, en solidarisk värld, en värld där individens frihet står i centrum. Och det har alltid varit vårt uppdrag att se den lilla, den sårbaraste människan, se hennes möjligheter och livschanser. Men hittills har litet skett från Sveriges liberala parti. Därför vill vi, som miljöengagerade liberaler på olika positioner runt om i Sverige, offentliggöra grunden för en liberal agenda för en framåtsyftande miljöpolitik. Vår första punkt handlar om ekonomiska styrmedel. Det handlar om att bejaka marknadsanpassade avgifter. De miljöstyrande trafikavgifterna är ett vägledande exempel. Protesterna i Stockholm får inte hindra den nödvändiga utvecklingen. Men det handlar också om ett genomgripande arbete för att finna vägar till att använda avgifter på fler områden, utan att öka skatte- eller avgiftstrycket totalt. Miljöutrymme är svårt att ekonomisera. Det kan inte ske av marknaden själv. Staten måste ta det övergripande ansvaret. Den andra punkten handlar om rätten att leva i en giftfri miljö. Vi lever idag i en soppa av kemikalier, en del spridda lokalt, andra globalt. Ingen tidigare generation har utsatts för en sådan påverkan. Därför är det tragiskt att den starka skrivningen av EU: s kemikalieförordning, REACH, till slut blev så urvattnad. Men här måste Sverige gå före. Substitutionsprincipen måste stärkas. Riskfyllda kemikalier måste avgiftsbeläggas. Farliga kemikalier måste förbjudas. Ärftliga skador måste förhindras. Sverige måste upprätthålla och förstärka statusen som ett föregångsland. Vi får inte acceptera att en slapphäntare europeisk syn på kemikalier blir en del av gemenskapens generella politik. Den tredje punkten handlar om vargens rätt. Vargen är idag en symbol för den biologiska mångfalden i Sverige. Konflikten mellan jägare och varg kan tjäna som illustration till många av de konflikter som finns mellan värnandet av en rik biosfär och olika särintressen. Är det enbart produktionsskog, eller även skog med naturvärden som är målet för svensk skogspolitik? Är det mångfald, eller storskalig matproduktion som gäller för jordbruket? Är det industrifiske eller lokalt fiske med biologiskt hänsynstagande som gäller för Östersjö och Västerhav? För 100 år sedan ledde liberaler arbetet med tillskapandet av de första nationalparkerna. Idag är hoten mot den biologiska mångfalden mångdubbelt större. Den fjärde punkten handlar om strandskydd. Precis som vargen kan symbolisera behovet av ett stärkt skydd för den biologiska mångfalden kan strandskyddet tjäna som symbol för människans behov av, och rätt till, rika naturupplevelser. En rik och frisk natur är hälsosam, både för enskilda människor och för samhället som helhet. Det insåg liberaler när de på 1950-talet drev igenom strandskyddslagstiftningen. Det borde liberaler även idag göra. Men strandskyddet är hotat. Istället för ett skydd för de små människornas rätt till ett rikt friluftsliv tar idag exploateringsintressen över. Men en bebyggd strand är för alltid förändrad. En stängd strand skapar gränser och segregation. Allemansrätten måste värnas, speciellt sedd ur ett europeiskt perspektiv. Den femte punkten handlar om politik. Det finns hos många borgerliga politiker ett mer eller mindre uttalat misstroende mot politikens möjligheter att värna en rik natur och skapa god miljö. Samma politiker intervenerar ofta mer än gärna för att värna ett rikt näringsliv och skapa gott näringslivsklimat. Vi menar att politiken ofta är mer till skada när politiker försöker spela på näringslivets planhalva, samtidigt som politiken borde ta det ansvar för natur och miljö som ingen annan kan. En politik för långsiktigt hållbar utveckling måste innehålla subventioner av önskade utvecklingsvägar, det må gälla ökat bruk av sol, vind, vätgas eller biobränslen. Samma politik måste våga ta ställning till reella skatteväxlingar, miljöstyrande avgifter och absoluta förbud. Vi menar att det inte sker i motsättning till en starkare tillväxt. Historien visar att utan engagemanget från ett starkt, fristående socialliberalt parti riskerar natur och miljöfrågorna att antingen krossas bland betongen hos de partier som sätter traditionell och icke miljöanpassad tillväxt främst, eller kvävas mellan olika särintressen, oavsett om det är jordägar-, jakt-, eller exploateringsintressen. Därför är det nu dags att återerövra den nästan helt förlorade liberala miljöpolitiken. Sverige behöver en ledande politiker som i likhet med vicepresident Al Gore vågar både presentera de ofta mycket bekymmersamma framtidsscenarier som riskerar naturens och mänsklighetens framtid, men också de möjligheter en miljöanpassad tillväxt innebär.