torsdag 1 november 2012

V känner sig vilset

Hur ska ett parti med namnet Vänsterpartiet agera? Ett parti, som för bara några år sedan kallade sig kommunistiskt. Länge har partiet bekänt sig till denna ideologi, en ideologi med mörk historia. Innan man slopade ordet ur partinamnet försökte man säga tvsaker samtidigt, nämligen vi ärkomunister, men egentligen inte. För bara sextio år sedan var kommunistledaren i Sverige ganska ärlig. Han försvarade Sovjetunionen i politiska debatter. Han var stark anhängare av Stalin. Stalin dog 1953. Då skrev Centralkommittén för Sveriges Kommunistiska parti: "En stor och smärtsam förlust har drabbat hela den framstegsvänliga mänskligheten. Stalin är död. Vår tids störste folkledare och statsman, den socialistiska samhällsvetenskapens geniale mästare, kommunismens banérförare har gått ur tiden." Vid en minneshögtid över Stalin i Medborgarhuset i Stockholm den 9 mars 1953 höll C-H Hermansson (blivande partiledare) ett hyllningstal till den bortgångne diktatorn: "Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän." Sådant skriver man om en ledare, som gjort sig skyldig till mord på många miljoner människor, tortyr, förföljelse och omänskligt lidande. Carl-Henrik Hermansson blev partiledare 1964. Sedan Chrustjov i Sovjet sagt att man ska lägga av sig oket från Stalintiden följer kommunisterna i Sverige efter. Man byter namn, men behåller "Kommunisterna" i namnet. Därefter sker ett par utbrytningar av maoister och stalinister. Den kvarvarande delen fick allt svårare att förhålla sig till kommunismen. Inte förrän Sovjetunionen och öststatskommunismen föll 1989 tog man 1991 bort ordet ur namnet. Ansträngningarna att kasta av sig kommunistoket, mest i retoriken, fortsatte. Man valde 1993 som partiledare en medlem ur Marxist-Lininistiska Kampförbundet. Den nuvarande ledaren för Vänsterpartiet säger sig inte ha Stalin som politisk idol. Dock tycks det som om man önskar sig tillbaka, men man hittar inte vägen. Därför blir det mest nej, nej till det mesta nytänkandet. Har Vänsterpartiet blivit Sveriges mest konservativa parti
Skicka en kommentar