Kretsloppet

.

Den totala vikten av förpackningar som kastas har minskat med en femtedel under de senaste åtta åren. Minskningen hade varit ännu större om resurssystemen med återanvändningsbara förpackningar utvecklats bättre. Därför är det viktigt att rätta till systemfel och gå vidare.

Producenterna har uppnått huvuddelen av de nationella målen för återvinning och återanvändning, men det finns anledning att förbättra uppföljningen på lokal nivå.

Av den tillgängliga statistiken och forskningen går det inte att dra några långtgående slutsatser om hur förpackningsförordningen bidragit till mer miljövänliga produkter. Inte heller går det att utläsa om förpackningsavfallet vid våra deponier minskat som en följd av källsorteringen.

Det finns fortfarande problem med nedskräpning vid hushållens återvinningsstationer, bristande tillgänglighet och bristande information. Det råder en utbredd oklarhet bland kommunerna om dels avgränsningen av tillsynsområdet, dels möjligheten att använda tillsynsverktygen i miljöbalken.

Det är givetvis viktigt att kommunikationen mellan konsumenter och producenter fungerar tillfredsställande, Härvid är det viktigt att jobba med ekonomiska incitament med en medvetenhet i linje med Agenda 21. Om kretsloppssamhället ska bli verklighet är det nödvändigt att det finns ett individuellt underifrånengagemang.

Vi vill därför betona vikten av att allmänhetens positiva inställning till källsortering värnas och att hushållen ges incitament för en fortsatt källsortering. Ett hållbart samhälle kräver att vi alla tar ansvar för vår egen livsstil.

En socialliberal miljöpolitik tar sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Erfarenheter visar att upplysta och medvetna konsumenter successivt kräver fram exempelvis miljövänliga produkter och därmed anpassar sig producenterna till efterfrågan. Det går alldeles utmärkt att lita på konsumenternas makt i miljöarbetet. Under det senaste årtiondet har vi sett flera konkreta exempel på människors genuina engagemang och ansvarstagande för miljön. Men......bristerna ärr fortfarande stora, vilka torde kunna förklaras med att kunskaperna är bristfälliga.

Sorteringen är viktig dels för att den medvetandegör människor på vad de konsumerar, dels för att återanvändningen och komposteringen ökar. Därför måste opinionsbildning för avfallssortering fortsätta och ekonomiska incitament upprättas och skärpas. Det är centralt i sammanhanget att miljöengagemang lönar sig ekonomiskt för den enskilde. För att hushållen, företagen och den kommunala verksamheten ska kunna anpassa sitt beteende måste de praktiska möjligheterna till källsortering finnas. Systemet måste utformas så att det resulterar i både upplevda och mätbara miljöresultat.

Utöver fasta återvinningscentraler bör ambulerande uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet mellan invånarna och avfallssorteringen. Även miljöfarligt avfall bör kunna hämtas med ordinarie sophämtning

Men hur mäter man till exempel värdet av den natur som förblir oskadd om 30 år till följd av minskade sopberg idag? Hur möter man det framtida värdet av ett mer utbrett kretsloppstänkande hos den enskilde individen? Och hur görs en livscykelanalys? Likaså är det viktigt att beskriva inte bara de ekonomiska förhållandena utan också andra värden. Målen måste vara att minska den totala volymen material som flödar runt i kretsloppet.

De krafter, som ifrågasätter kretsloppstanken måste utmanas på debatt. Hur menar dessa att vi skall åstadkomma en ekologisk hållbarhet?

Hushållen måste ges incitament för en fortsatt källsortering. Tydligare differentierade taxor med avseende på sorterat respektive osorterat avfall för såväl hushåll som industri måste gälla och taxor bör kopplas till mängden lämnat avfall så uppkomsten av sopor verkligen minskar.