söndag 2 december 2012

Mer äldrepolitik


Dagens äldreomsorgspolitik uppvisar alltför stora brister. Den bör därför ersättas av en äldrepolitik som genomsyrar alla samhällsområden.
Vården av personer över 80 år har minskat (här avses anslagen som del av BNP), var femte dement person är undernärd, brist på personella resurser för att möjliggöra, till exempel, utevistelse och duschning, brist på särskilda boenden. Anhörigvårdens innehåll har också förändrats på ett negativt sätt från att vara ett komplement till den offentliga vården till att vara en ersättning för delar av denna. Den bild av dagens och morgondagens vård av äldre personer är mörk. Kostnaderna för att göra bilden någorlunda ljus har jag någonstans läst är kanske fyrtio miljarder

Men den politiska utmaningen handlar inte om enbart pengar. Ge mer makt till individen. Låt personen själv avgöra var den ska bo eller vem som ska svara för personens hemtjänsttimmar. Valfriheten för egenmakt ger positiva effekter då en grogrund för alternativ skapas och att en stimulerande konkurrens mellan utförare uppstår.

Kvalitetssäkring av vården är en viktig socialliberal fråga. Det kan lämpligen åstadkommas med en omsorgsgaranti. Garantin innebär att vårdgivaren är skyldig att betala tillbaka avgifter om den inte lever upp till alla delar i garantin. Det kan handla om rätten till medicinsk kompetens, rätten till hemtjänst och färdtjänst m m.

Husläkarreformen har aldrig genomförts helt. I dag finns en läkare på 2 000 personer. Det är långt från det uppsatta målet på 1 500 personer. Äldre måste få rätten att välja en geriatriker som fast läkarkontakt

Dessa angelägna åtgärder måste kompletteras med en förenkling av servicen i hemmet. Sådan bör erbjudas alla över viss ålder utan behovsprövning. Det hinder som  finns i form av momsregler bör med god vilja kunna undanröjas.

Friskvårdens betydelse kan inte nog understrykas. Betydelsen av närheten till natur i boendet och möjligheter till vistelse i naturen får sällan tillräckligt genomslag i den fysiska planeringen. Inte heller tycks finnas insikt om kulturens stimulerande betydelse.

Individens behov av att få skapa, med händer och i fantasin, är ett näst intill primärt behov. Våldet i samhället verkar återhållande på äldres benägenhet att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det finns en utbredd rädsla för att över huvud taget röra sig utanför sin bostad. Trygghetsskapande åtgärder måste vara en del i även äldrepolitiken.

För att på lång sikt lyckas med de stora utmaningar som följer av en åldrande befolkning krävs emellertid radikalt förändrade attityder. Vi måste få en äldrepolitik. Huvudansvaret för att åstadkomma en sådan ligger på de politiska partierna.

Det finns i samhället , visar undersökningar, en uppfattning om att äldre människors erfarenheter inte tas till vara i dagens Sverige, men också att äldre människor inte ska ha mer politisk makt. Den ålderssegregering som präglar det svenska samhället måste brytas. Vi kan inte klara resursfördelningen i samhället med en åldrande befolkning om vi fortsätter att ställa åldersgrupper mot varandra.

Även äldre människor kan utvecklas som individer. Vi måste frigöra oss från roller som utformas av en uppdelning av livsloppet i avgränsade fack.

Dagens äldreomsorgspolitik, med stora brister, måste ersättas av en äldrepolitik. Insatser för och av äldre människor måste bli en självklar del av politiken inom alla samhällsområden.
Skicka en kommentar