Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över
Artikeln var publicerad 4 augusti2004
Vi måste få en bättre äldrepolitik
Dagens äldreomsorgspolitik uppvisar
alltför stora brister. Den bör därför ersättas av en äldrepolitik som genomsyrar
alla samhällsområden, skriver Harald Nordlund (fp).
Folkpartiet
liberalerna har presenterat en rapport om vården av de äldre personer som inte
kan klara sig själva. Rapporten innehåller förslag på åtgärder för att avhjälpa
flera av de problem som f n präglar vården. Den handlar om problemet att
anslagen till vården av personer över 80 år har minskat (här avses anslagen som
del av BNP), om att var femte dement person är undernärd, om brist på personella
resurser för att möjliggöra t ex utevistelse och duschning.
Andra
brister som rapporten redovisar handlar om bristen på särskilda boenden. Här har
socialdemokraternas löftessvek varit särskilt tydliga visar rapporten.
Anhörigvårdens innehåll har också förändrats på ett negativt sätt från att vara
ett komplement till den offentliga vården till att vara en ersättning för delar
av denna. Den bild av dagens och morgondagens vård av äldre personer rapporten
målar upp är mörk. Kostnaderna för att göra bilden någorlunda ljus är, om några
år, fyrtio miljarder kronor.
Mer socialliberalism
Men den
politiska utmaningen handlar inte enbart om pengar. Folkpartiet vill ändra
perspektivet. Ge mer makt till individen. Låt personen själv avgöra var den ska
bo eller vem som ska svara för personens hemtjänsttimmar. Att tilldela är inte
socialliberalism. Att själv få bestämma är socialliberalism. Valfriheten för
egenmakt ger positiva effekter då en grogrund för alternativ skapas och att en
stimulerande konkurrens mellan utförare uppstår.
Rättigheter ska
garanteras
Kvalitetssäkring av vården är en viktig socialliberal fråga.
Det kan lämpligen åstadkommas med en omsorgsgaranti. Garantin innebär att
vårdgivaren är skyldig att betala tillbaka avgifter om den inte lever upp till
alla delar i garantin. Det kan handla om rätten till medicinsk kompetens, rätten
till hemtjänst och färdtjänst m m.
Husläkarreformen har aldrig
genomförts helt. I dag finns en läkare på 2 600 personer. Det är långt från det
uppsatta målet på 1 500 personer. Äldre måste få rätten att välja en geriatriker
som fast läkarkontakt.
Inom de äldrevårdscentrum som folkpartiet vill
ska inrättas måste finnas, förutom läkare och sjuksköterska, även speciell
demenssköterska. Hälsokontroller för att upptäcka demens i tid minskar både
lidande och kostnader.
Dessa av folkpartiet föreslagna, på kort sikt,
angelägna åtgärder måste kompletteras med en förenkling av servicen i hemmet.
Sådan bör erbjudas alla över viss ålder utan behovsprövning. Det hinder som f n
finns i form av momsregler bör med god vilja kunna undanröjas. En delreform,
utan ytterligare utredande, med skattelättnader för hushållstjänster är också en
fråga om vilja och mod.
Friskvårdens betydelse kan inte nog
understrykas. Betydelsen av närheten till natur i boendet och möjligheter till
vistelse i naturen får sällan tillräckligt genomslag i den fysiska planeringen.
Inte heller tycks finnas insikt om kulturens stimulerande betydelse.
Individens behov av att få skapa, med händer och i fantasin, är ett näst
intill primärt behov. Våldet i samhället verkar återhållande på äldres
benägenhet att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det finns en utbredd rädsla för att
över huvud taget röra sig utanför sin bostad. Trygghetsskapande åtgärder måste
vara en del i även äldrepolitiken.
Partierna har ansvaret
För
att på lång sikt lyckas med de stora utmaningar som följer av en åldrande
befolkning krävs emellertid radikalt förändrade attityder. Vi måste få en
äldrepolitik. Huvudansvaret för att åstadkomma en sådan ligger på de politiska
partierna.
Det finns i samhället , visar undersökningar, en uppfattning
om att äldre människors erfarenheter inte tas till vara i dagens Sverige, men
också att äldre människor inte ska ha mer politisk makt. Den ålderssegregering
som präglar det svenska samhället måste brytas. Vi kan inte klara
resursfördelningen i samhället med en åldrande befolkning om vi fortsätter att
ställa åldersgrupper mot varandra.
Även äldre människor kan utvecklas
som individer. Vi måste frigöra oss från roller som utformas av en uppdelning av
livsloppet i avgränsade fack.
Dagens äldreomsorgspolitik, med stora
brister, måste ersättas av en äldrepolitik. Insatser för och av äldre människor
måste bli en självklar del av politiken inom alla samhällsområden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar