Skolan missar pojkarna

I en utredning framkommer att skolan missar pojkarna. Man ställer för låga krav. Pojkarna ges inte det stöd de borde ha.En växande grupp unga män hotas att slås ut. Är det en resursfråga eller är det en fråga om kompetens hos lärarna? Vilken förklaringen än är, och om utredningen träffat rätt, måste någonting göras. Även i denna fråga torde lösningen vara förstatligande av skolan. Visserligen har staten i dag en omfattande lagstiftning, som om den följdes, skulle förhindra skevheten. Men det är naturligtvis i teorin. Vi ska också ha klart för oss att antalet lagregleringar och förordningar när det gäller skolan är mycket stort. Hur ska man klara att få efterlevnad av alla. Eller? Vad händer om man nästa vecka i riksda´n beslutar att pojkarna måste ägnas större uppmärksamhet och beslutet görs i form av en lag? Jag bara skämtar. Staten är bäst på att driva skolor. Även om det finns skillnader mellan olika geografiska områden i sjukvården är det ingen idé att föra över den på staten. Det klarar den inte. Det är skolan den är bra på. Hur vi ska komma till rätta med skillnaderna inom sjukvården är ett olöst problem. Eller är det inte ett problem?