onsdag 30 september 2015

Osmakligt av Bergqvist

Jag vill sprida detta blogginlägg enär jag fann Kjell Bergqvists utfall i går osmakligt. Hurra va bra jag är. Tänk om alla var som jag, var Bergqvists attityd. Inte kul

Gör inte det bästa till det godas fiende

Under tisdagens stora insamlingsgala Hela Sverige skramlar visades ett stort och äkta engagemang för flyktingar och det svenska flyktingmottagandet, från både artisters och tv-tittares sida.
Mitt bland alla artister och Hans Roslings uppmärksammade brandtal stack ett framträdande ut från mängden. Det var skådespelaren Kjell Bergqvist som surnat till rejält på vad han ser som Stefan Löfvens och övriga politikers sätt att smita undan från ansvaret.
Jag var inte ensam om att reagera på Bergqvists beskrivning av hur det svenska flyktingmottagandet ser ut i praktiken. En annan person som gjort det är Erik Nilsson (S), till vardags statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet och en av de högsta politiska tjänstemännen i regeringskansliet med ansvar för dessa frågor.
Erik Nilsson skrev några rader på Facebook som ett svar till Bergqvist, som jag återpublicerar här nedan med hans tillstånd. De ger nämligen en bild av det svenska flyktingmottagandets vardag som lätt glöms bort när mediernas strålkastare riktas mot alla de frivilliga insatser som nu görs:
”Jag vet inte riktigt varför jag blir så störd över Kjell Bergqvists utfall mot regeringen och kommunerna om att vi ingenting gör och inte satsar en krona för att hjälpa flyktingarna. Kanske är det primitiv kränkthet blandat med trötthet eftersom jag brottas med frågorna på dagarna och ligger och tänker på hur vi ska hantera problemen på nätterna. Men jag tror inte att det handlar om det.
Inte heller att jag tycker uttalandet är djupt orättvist mot Stefan Löfven eller alla de medarbetare i regeringskansliet som just nu jobbar så att de nästan stupar.
Jag tror att min irritation handlar om att det är så enkelt i den mediala logiken att utmåla statliga och kommunala politiker och tjänstemän som oengagerade skurkar. Och att lyfta fram det ovanliga (frivilligas fantastiska insatser) istället för det vanliga (hundratusentals lärares, socialsekreterares, kommunpolitikers och tjänstemäns vardagliga slit).
Migrationsverkets personal jobbar sjudagarsvecka i tvåskift för att hitta tak över huvudet för alla asylsökande och för att ge dem en rättssäker asylprövning.
Runt om i Sverige tas nyanlända flyktingbarn emot i skolorna - kanske blir det så många som 30 000-40 000 nya elever på ett år. Det kanske inte alltid är det perfekta tvåspråkiga mottagandet som de skulle behöva - men vi hanterar det. Alla barn får gå i skola!
Socialsekreterare sliter som djur för att hitta bra lösningar för alla ensamkommande barn som kommer till Sverige. Ett system som planerades för 800 barn per år tar just nu emot mer än 800 barn per vecka. Sverige tar ensamt emot mer än en fjärdedel av alla ensamma barn som kommer till EU. Det funkar inte perfekt - men vi hanterar det.
Jag vet att vi måste göra mycket mer på flera fronter men att påstå att stat och kommun inte gör något är absurt. Jag är stolt över alla bespottade statliga och kommunala politiker, byråkrater och andra medarbetare som just nu gör exceptionella insatser för att ge flyktingarna ett bra mottagande.
Jag är naturligtvis också otroligt stolt över alla frivilliga som hjälper till med mat, transporter och övernattning. Jag är stolt över Kjell Bergqvist och hoppas att han kan lägga påhoppen åt sidan.
Sverige tillsammans!”
Det som Erik Nilsson skriver förtjänar att spridas. Inte bara för att det förtjänstfullt lyfter fram allt det arbete som görs i kommunerna, utan framförallt för att debatten om flyktingmottagandet och flyktingpolitiken skulle bli förryckt om synen på att det endast är frivilliga krafter som nu gör något får fäste.
Det är återigen på sin plats att påminna om att det är olyckligt att göra det bästa till det godas fiende.
Skicka en kommentar