Sjukvårdspolitikens utmaning

I dag har sjukvården plats i min dagstidning. Inte bara jag anser att sjukvården är en av de allra viktigaste politiska frågorna just nu. I opinionsundersökningar placerar en majoritet av medborgarna den högst eller nästan högst. Dock får vi politiker, vilket vi tyvärr i alltför hög grad tycks göra, aldrig släppa de långsiktiga och livsavgörande frågorna. Hit räknar jag ickevåld, bevarad natur, hållbara energisystem, bevarad och utvecklad demokrati, frihet från farliga kemikalier...
Så tillbaka till sjukvården. Jag tycker den politiska debatten är märklig. Vilka ska utföra, patienten i centrum och andra tomma resonemang. Jo, visst har inriktningen betydelse, men det viktigaste är att vi kan hitta ett helt nytt sätt att ur ett samspel mellan profession och politik åstadkomma det självklara, nämligen en omedelbar vård när vi behöver den och med högsta kvalitet. En patient kontaktade mig häromda´n och berättade att man i december i fjol upptäckte en cancer hos honom. Nio månader senare tas han in (dröjmålet beror delvis på att ett annat ingrepp krävdes för att möjliggöra en operation). Det ska vara en självklarhet att vård ges omedelbart efter upptäckt av sjukdomen. Som ordförande i patientnämnden får jag många exempel på brister, som inte är acceptabla.
Blir det bättre med den ena aliansen eller med den andra? Jo, det finns skillnader. Den så kallade rödgröna alliansen sitter fast i ett gammalt synsätt. Tillbaka till det gamla. Men lösningarna finns inte i det gamla utan i det nya. Utmaningen är att finna det nya. En strävan finns hos nuvarande allians. Dock krävs utöver ambition en effektiv politisk styrning, vilken i sin tur förutsätter att vi har politiker, som förmår åstadkomma detta. Alltså, blir min slutsats, den stora omedelbara utmaningen handlar om att finna och rekrytera en ny sorts politiker.