Hur ska det gå för landstinget?

Politisk debatt tar sig ibland konstiga uttryck. Förvrängningar får ibland större genomslag än själva budskapet. Ett exempel på det här är debatten om vinster i vården. Ingen partiledare har lyckats, ja inte ens försökt förklara, innan Hägglund i går kväll lyckades någorlunda. När ett landsting överlåter till en annan än landtinget att utföra en tjänst, till exempel vårdcentralverksamhet, har man kommit överen om kostnader, som är lika eller lägre än landstinets och kvaliteten samma eller högre. Om utföraren är ett företag, som gör en vinst på den överenskommelsen beror det på att man funnit lösningar, som sänker kostnaderna. Förbjuder man vinsten återgår verksamheten till landstinget.
Felen i dag handlar i dag inte om en viss vinst ska vara möjlig, utan att få landsting förmår teckna avtal, som tillräckligt tydligt reglerar, i första hand kvaliteten och att landstingets upföljning brister. Landstinget måste få politiker, som har insett att nu krävs en helt ny politikerroll, i vilken man samspelar med professionen och inte konkurrerar. Jag är orolig för vårt landsting.

I dag på morgonen tillbringade jag en stund vid resecentrum. Visst är det bra att ett parti syns. Jag föredrar emellertid att vistas på en plats där dialog är möjlig, vilket ett resecentrum inte är. Siktena är inställda på att hinna med ett tåg. Jag vet ingen bättre metod än samtalet för att både få synpunkter och bilda opinion.