fredag 7 januari 2011

FP + C = falskt

Fyra borgerliga partier bildade en allians, kallad Alliansen, i det överordnade syftet att få bort Socialdemokratrne från regeringsmakten. Man sa sig vara överens om det mesta vad gäller politikens inriktning. I alliansbildning ligger ju att gå samman före val och framstå som helt eniga, till skillnad från koalition. Koalition bildar partier efter ett val sedan man profilerat sig. Politikens innehåll blir beroende på partiernas storlek.
När så det självklara inträffar, nämligen att små partier i alliansen blir ännu mindre, kommer röster om att nu måste partierna, de små, börja profilera sig. Varför ska man det? Jo, antingen för att man inte villatt partiet ska försvinna eller för att man upptäckt att politikens inriktning inte är den önskade. Det sistnämnda borde innebära att man vill ifrågasätta alliansbildning.
Intressant är dagens utspel från Libarala ungdomsförbundet och Centerns ungdomsförbund. Man vill att moderpartierna tar upp samtal med varandra om sammanslagning av partierna. Anledning: de två partierna hotas av utplåning. Alltså är politikens innehåll i dag inte det som, i första hand, oroar. Visserligen säger man att de två partierna ska tillsammans föra en liberal politik. Är dagens regeringspolitik inte tillräckligt liberal?
Att dagens politik kan och bör inriktas i en mer socialliberal riktning borde väl vara de två ungdomsförbundens syn. Men det är fortfarande höjningen av opinionssiffrorna, som är målet.
Med målet profilering i socialliberal riktning skulle nog inte förslag om sammanslagning av just FP och C vara det självklara.
Folkpartiet måste nu återgå till en tydlig socialliberalism, med en politik för de mest utsatta, kamp för fred, demokrati och ickevåld, ta upp kampen mot sanering av kemikalieträsket, mot hotande klimatförändringar, för bevarande av den biologiska mångfalden för ett system med förnybara energikällor, fortsätta kampen för en bättre skola och satsning på forskningen o.s.v. Med en sådan inriktning framstår knappast Centern som någon lämplig samgåendepartner.
Intressant är däremot den pågående översynen av socialdemokratin. Mycket tyder på en insikt om att den sociallibarala planen ligger öppen. Frågan är dock om den konservativa delen av partiet kommer att fortsätta att dominera med utebliven tillväxt för partiet som följd eller om förnyare i socialliberal riktning lyckas mobilisera. Med en utveclking enligt det senare kan en samverkan mellan FP och S åter bli realistisk.
Jag är inte orolig för att Björklund nappar på ungdomsförbundens, förslag men jag är orolig för att han fortsätter att vägra inse vikten av en tydligare socialliberal profilering
Skicka en kommentar