I tidningen 2 april

I dag verklighet. Kan man säga att Sverige är i krig nu? Nej, kanske inte det. Vi ska hjälpa människor i nöd. Men på vilket sätt? I Libyen ska det ske genom att vi skickar stridsflygplan för att beskjuta endast militära mål. När man inte är särskilt insatt i den sortens strategi det här handlar om, ligger det nära till hands att tro att det är omöjligt att helt undvika att man dödar oskyldiga människor. Hur mycket satsar vi nu på ickevåldsmetoder i konfliktlösning?

På sidan två i sammanfattningen läser jag att debattartikeln är skriven av två moderater. Under artikeln är emellertid partibeteckningarna korrekta. Författarna är en folkpartist och en moderat. Det var nog bara ett skrivfel i sammanfattningen.

"Storspoven, tofsvipan och den bruna kärrhöken borde hålla andan", skriver Kersti Kollberg i dag. Det är inte svårt att hålla med Kersti. Planerna för Årike Fyris oroar. På en punkt hoppas jag Kersti har fel. Den moderata ordföranden brukar få med sig sina allianskolleger. Så illa kan det väl inte vara? Om vi lyckats göra åriket till nationalstadspark i mitten av nittiotalet hade vi sluppit oroa oss nu.

Vårdenhet för multisjuka i Östhammar har invigts. Av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, HSS. Men åter igen. Den nyinrättade produktionsstyrelsen är styrelse för även denna nya inrättning. HSS beställer ju av produktionsstyrelsen. Varför invigde inte produktionsstyrelsen sin egen verksamhet?

Gunilla Lindbergs kåseri läser jag alltid med stor behållning. I dag ställer hon den befogade frågan om nu gällande bostadspolitik leder till en ännu mer segrgerad stad än vi redan har.