fredag 30 september 2011

Kraftig förändring i opinionen.

Stora förändringar i opinionen.
Även om förändringarna i väljaropinionen är stora är dom inte överraskande. Visst kan man undra över vad som skapat S - framgången. Jag har svårt att finna ställningstaganden som kan förklara. Troligen är det nejsägandet till regeringspolitiken, för egna konkreta förslag är svåra att hitta. När det gäller moderaterna har verkligheten kommit ifatt. Det räcker inte med att vara duktigt på att hantera ekonomin, man måste också visa hur man vill klara att förbättra förutsättningarna för de som kommit i kläm när ekonomin varit överordnad. Min gissning är att nedgången i sig orsakar ytterligare nedgång.
Står sig dagens siffror en längre tid kan vi börja tala om ett tvåpartisystem. Nu tror jag inte småpartierna kommer att fortsätta att sitta still i båten. De tre borgerliga småpartierna kommer sannolikt att börja mobilisera. Bäst utgångsläge får Centern anses ha. Man har bytt ledare och man får in två nya, inte utnötta, ansikten. Gör man dessutom verklighet av att bli ett miljöparti och ett parti, som bekymrar sig för människor, som kommer i kläm, finns stora möjligheter att få riksdagsplatser efter även nästa val. En annan osäkerhet innebär ledarfrågan hos KD. Det byte man kan med större och större sannolikhet tala om kan kortsiktigt stärka partiet. Men partiet måste också skaffa sig en politik.
För Folkpartiet är situationen en annan. Ledaren är inte ifrågasatt. Partiet har levt högt på skol- och utbildningsfrågorna. Allt fler partier sluter emellertid upp bakom partiets politik. Kunskap och utbildning är viktiga inslag i en socialliberal politik, men ska profilen kunna bli tydlig måste partiet tillbaka till de idéer, som ligger bakom slogans såsom "Det behövs både hjärta och hjärna i politiken". Den här insikten finns säkert hos partiledningen, men frågan är om i vilken grad den omfattar idéerna. Kan ett hjulspårsbyte åstadkommas av nuvarande partiledning?
Skicka en kommentar