Vårdkrisen är en politisk kris

Den bild vi får nu av äldrevården är att en omfattande privatisering pågår. Detta är ju inte fallet. Privatisering handlar om att offentliga sektorn låter bli att finansiera och ta ansvar för en verksamhet.
De vårdskandaler, som nu beskrivs i media, avser kommunalt finansierade, och med kommunalt ansvar, externa utförare.
Är det okunnighet, som är förklaringen till att media ger bilden av privatisering? Det är kommunen, som tillhandahåller vården av den äldre, det är kommunen, som är ansvarig för verksamheten inför den äldre personen. Detta undviks nogsamt att tydliggöra. Det är kommunen, som ska ställas till svars. Det är kommunen, som ska ställas mot väggen och få frågorna om det är acceptabelt att blöjor byts först när de uppnått en viss vikt.
Kanske är det så att den falska bild, som nu ges, blir bättre nyhet, ty jag har svårt att tro att kunskapsbristen hos media är så stor, som den nu framstår.
Förutom bedrövelsen med medias granskning visar pågående granskningar att vårdskandalen är en politisk skandal. Varför i all sin dar kliver inte ansvariga politiker fram? Politiker tycks inte veta vilket ansvar man har. Det förfall vi nu upplever i fråga om politisk styrning av äldrepolitiken måste leda till slutsatsen att det måste bli totalt stopp på köp av externt utförd vård. Detta är ytterst beklagligt, eftersom ett system med olika slag av utförare bidrar på ett positivt sätt till att få in nya idéer och nya arbetssätt. Men den nuvarande situationen med otydliga avtal, bristande uppföljning och svag politisk styrning torde komma att leda till att få kommer att vilja ha annat än offentligt utförd vård.
Vårdskandalen är enm politisk skandal